Vad är motsatsen till pseudo-skeptisism?

I kommentarerna till Ny Tekniks artikel om Björn Gillbergs metanolfabrik skrev Kjell Lingeblad helt korrekt att det vore mer effektivt att använda elbilar än metanolbilar. Han missade dock att vi har ett problem med batterierna vilket jag påpekade.

Detta fick signaturen sväde att reagera. Nu kommer vi till ämnet för detta blogginlägg. I fem punkter försöker han tillbakavisa min kritik mot litiumbatteriets användbarhet. Dessa påståenden är till sin karaktär väldigt lika de som brukar anföras mot spårbilar. Sådan illa underbyggd kritik mot något nytt går under beteckningen pseudo-skeptisism .

Det är faktiskt lika vanligt med sådan här omvänd pseudoskepticism; när man vill att något ska fungera eller är politiskt opportunt så slänger man all saklig kritik överbord och tar till de mest udda argument för att det man vill ska kännas troligt. Just det här sista synsättet "allt är som det borde vara" är väl den ursprungliga betydelsen av ordet romantisk och än idag skulle jag kunna kalla dem som vurmar för vätgasbilar och spårvagnar för romantiker, men kanske behövs ett begrepp just för fenomenet när man försöker få det att se ut som om det man önskar har en vetenskaplig grund.

Jag har länge funderat på hur det kan komma sig att samma personer som så gärna drar fram obskyra argument mot spårbilar kan vara entusiastiska över att t ex etanolbilar eller vätgassamhället ska lösa alla transportproblem. Svaret på paradoxen i denna synbart konstiga blandning av teknikoptimism och teknikskepticism är förstås den romantiska grundsynen: Man bryr sig inte om (eller klarar inte av) att hålla isär fakta och sina egna önskemål om hur världen borde se ut. Och vanligen önskar man sig antingen att världen ska vara som den är nu, dvs att vi ska få fortsätta att köra våra bilar, eller att den ska vara som den var förr, dvs att vi ska återgå till spårvagnar och tåg som det primära kommunikationssättet. Allt beroende på romantikerns egna önskemål! Men tyvärr, romantiker är mjuka och fakta är hårda, vilket brukar visa sig till slut.