Samhällsekonomiska analyser

Samhällsekonomisk analys kallas det att försöka räkna ut om en investering är lönsam för hela samhället. Då ska man försöka ta med så många effekter som möjligt, för att så bra som möjligt mäta hur bra en investering är för alla i samhället. Slutresultatet av uträkningen kallas nettonuvärdeskvot, ett positivt värde betyder ett lönsamt projekt.

Samhällsekonomiska analyser ställer till stora problem för våra politiker. Plötsligt kan man på ett någorlunda objektivt sätt mäta om en satsning är lönsam. Det kringskär förstås politikernas möjligheter att fatta de beslut de vill utifrån ideologiska eller kanske oftare lokalpatriotiska skäl. På grund av detta används inte resultaten av politiker särskilt mycket. Myndigheter som t ex Banverket använder dock samhällsekonomiska analyser som ett hjälpmedel att rangordna projekt, och se vilken massa kritik de får ta emot från lokalpolitiker från alla kanter!

Ett exempel är Ostlänken, så omhuldat av Östergötlands och Sörmlands politiker som tycks tro att denna satsning är demokleshugget som för alltid ska lösa landsändans alla problem. Nettonuvärdeskvoten på detta projekt är +/-0, dvs för samhället i stort så kvittar det om det görs eller inte. Om man tittar i Banverkets rapport om Ostlänken är man inte så förvånad att nyttorna inte är större. Ökningen i järnvägsresor är bara 15% gentemot alternativet att inte bygga! Och eftersom 6 gånger fler åker bil än tåg blir den totala påverkan mycket liten.

Ett annat mer skrämmande exempel är upprustningen av Tjustbanan till X-2000 standard. Detta projekt har utretts av Banverket som trots ett gott försök inte lyckades pressa upp nettonuvärdeskvoten till mer än -0.61. Detta innebär alltså att av varje satsad krona går 61 öre upp i rök. 61 öre kanske inte låter särskilt mycket, men med tanke på att detta gäller för varje av de 3,4 miljarder kronor som projektet kostar så blir det en hel del. Faktiskt lika mycket som att ge varje resenär 100 kronor i handen, och det i 60 år! Trots detta ställer politiker av alla färger upp som en man (och i vissa fall kvinna) och kräver att denna viktiga satsning görs.

Att politiker inte bryr sig om samhällsekonomiska analyser visas också av att mitt spårbilsnät som har en nettonuvärdeskvot på ca +2 helt ignoreras, trots att det alltså finns 8 miljarder att vinna för Linköpings kommun och dess innevånare. För dyrt, tycker politikerna och väljer att satsa pengarna (i alla fall hälften) på den nya järnvägsstation som staten kräver för att ens börja tänka på att bygga Ostlänken. En ny järnvägsstation har naturligtvis en viss påverkan på resandet, men knappast på miljardnivå!

Nu gör det ju inte så mycket för en politiker att ignorera samhällsnyttoaspekten av olika infrastrukturprojekt, eftersom journalisterna inte heller bryr sig, eller kanske inte förstår konceptet. I alla fall har jag aldrig hört någon ställa frågan varför en politiker propagerar för ett förlustprojekt.