Spårbilar mest kostnadseffektivt i Malmö!

I Sydsvenskan publicerades förra veckan ett förslag från Folkparitet att bygga tunnelbana: Här. I en uppföljande artikel fick Christer Ljungberg m fl tala om att spårväg är mer realistiskt: Här.

Att bygga en tunnelbana är mycket riktigt för dyrt, det finns inte alls det resandeunderlag som krävs i en stad av Malmös storlek.

Om man alltså inte ska bygga tunnelbana så kan man ju bygga spårväg, tycker den samlade expertisen i den uppföljande artikeln. Det är väl närmast att betrakta som en ryggmärgsreaktion, det garanterat mest politiskt korrekta man kan säga som stadsplanerare.

Problemet med spårväg är precis som folkpartiet har insett att man inte vinner något gentemot dagens busstrafik när det gäller restid. Hastigheten på en spårväg beror inte i första hand på vilken framkomlighet och prioritering man vill ge den. För det första rör det sig väl mer om vilken framkomlighet man KAN eller HAR RÅD att ge spårvägen, men ännu viktigare så maximeras hastigheten av egenheten att spårvagnen stannar på alla hållplatser. Även i ett helt separerat fall kommer man inte upp i mer än ca 25 km/tim. Och då till priset av en motsvarande nedprioritering av biltrafiken, vilket leder till mer tomgångsskörning och trängsel i staden.

Varken tunnelbana eller spårväg är alltså någon bra lösning, den ena är för dyr och den andra ger ingen förbättring (som man inte kunde uppnå mycket billigare genom att prioritera dagens bussar på samma sätt som man vill prioritera spårvagnen).

Om man nu hade 8 miljarder att spendera så borde man förstås bygga ett spårbilsnät i hela Malmö för pengarna. Det är ungefär vad det kostar. Men till skillnad från de andra förslagen så löser det problemet. Ja, och en hel del andra problem också. Dessutom finns det goda chanser att biljettintäkterna kan klara både driften och de finansiella kostnadera till skillnad från de föreslagna systemen, där biljettintäkterna inte ens brukar räcka till halva driftskostnaden.