Ett orealistiskt förslag

I SvD finns idag en artikel om maffians utbredning. I denna påpekar Pietro Grasso att för att komma åt den organiserade brottsligheten måste "banksystemet bli mindre grumligt". Detta anknyter till en fundering jag har haft länge: Om man bara kunde reformera vissa länders banksystem så skulle man kunna komma åt mycket av den organiserade brottsligheten och korruptionen. Om det inte går att placera de olagliga pengarna i bank eller använda vanliga sätt att överföra illegala medel utan upptäckt så tvingas brottssyndikaten och de korrupta politikerna att stoppa pengarna i madrassen som på den gamla goda tiden.

Men detta kommer naturligtvis inte att ske, tillräckligt många av de som bestämmer i sådana här frågor har själva fingrarna i syltburken för att effekt blockera alla försök i denna riktning.

Det jag inte förstår är vad som är tjusningen med att ha så mycket pengar. Och särskilt om man har fått dem på illegal väg och vet att de har orsakat en massa mänskligt lidande, t ex bland missbrukare eller i korruptionsfallet den egna befolkningen. Är det dödsskräck? Genom att samla på pengar ser man till att åtminstone något blir kvar till barnen när man själv är borta. Nej, jag vet uppriktigt sagt inte. Självklart förstår jag att om man har det knapert så vill man ha mer pengar, men efter de första miljonerna, vad driver en korrupt statschef eller maffiaboss att fortsätta att utsätta andra för elände?