Visar inlägg med etikett energi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett energi. Visa alla inlägg

tisdag 22 november 2016

E-Cat, Inte död än?

För fyra år sen bloggade jag om en möjlig ny typ av kärnreaktor baserad på så kallad kall fusion. Lite senare bloggade jag inte om att jag hade avskrivit det hela som en stor bluff, ca 2013. Det var kanske tur...

Nu när jag startade om mitt bloggande såg jag den gamla länken och klickade till. Då hittade jag några nyare rapporter från 2014 och 2015 som tillför en del information som ökar förtroendet för det hela. Det jag har läst nu är en experimentrapport från 2014 och ett första försök att titta på teoretiska förklaringsmodeller från 2015.

USPO har också medgivit ett patent på uppfinningen, men det behöver inte betyda någonting, patentverket gör ingen test på om uppfinningarna fungerar, bara om de är unika. Jag har inte hunnit läsa patenttexten än, jag bloggar ju!

I den experimentella rapporten framgår, om nu inte hela rapporten är uppdiktad, vilket skulle kunna vara en naturlig fortsättning om alltihop är en bluff med ständigt ökande insatser, att man har genomfört ett 32 dagar långt experiment i ett oberoende labb i Schweiz. Det avslöjas också att den tidigare hemliga komponenten är litium och att det förutom förvärmning skapas ett magnetfält av något slag genom den tillförda elen. Detta förklarar möjligen det jag tidigare tyckte var det mest konstiga: Att det går att stänga av enheten fast det man tillför är värme och den själv sedan producerar värme. Om reaktionen går att styra med ett magnetfält kanske den även går att stänga av om man tar bort magnetfältet, även om självuppvärmningen pga. kärnreaktionen pågår. Detta, tillsammans med att det finns en reglerloop med en PLC som styr strömmen (eller något) kan också förklara varför man inte får termisk rusning när reaktorn väl "tänder". Återstående konstigheter, som också nämns i rapporten, är bl.a. att det inte går att uppmäta någon radioaktiv strålning under eller efter provet. Det är fortfarande konstigt att man måste tillföra så mycket ström, men det kan ju vara att magnetfältsgenererandet är väldigt ineffektivt med denna geometri.

Den teoretiska rapporten popekar att nickel och litium har kärnkonfigurationer med bland de lägsta energikraven för att kunna transmuteras. Dessa energinivåer är flera tiopotenser högre än vad som kan åstadkommas på kemisk väg, men det påpekas att man i klassisk kvantmekanik (!) helt ha tyckt sig kunna bortse från kemiska bindningsenergier etc. men att det finns exempel, Mössbauereffekten, som visar att det finns undantag från denna regel. Pappret noterar att om litiumkärnan muterar så får man två heliumkärnor (alfapartiklar), och att en heliumkärna är vad som behövs för att genomföra nicklets transmutation. Dessutom noterar man att isotopsammansättningen för både litium och nickel före och efter provkörningen är konsistent med att dessa transmutationer har skett. Det man inte ger sig på att förklara är hur de kan ske.

Sammantaget så börjar det se ut som att det är svårt att komma på hur detta kan vara en bluff, om man nu inte, som sagt var, har fabulerat ihop rapporterna. När det gäller den teoretiska rapporten borde det ju vara rätt lätt att genomskåda ett sånt försök, de olika siffror och värden som listas kommer väl från välkända källor, som bindningsenergier och lattice-konfigurationer. Själv är jag ingen expert på dessa ämnen alls, med min enda kvantmystik-kurs för 35 år sen, men det ser proffsigt ut, tycker jag nog.

Sammantaget ser det ut som att man är i ett läge där med lite god vilja från Rossi så skulle det gå att replikera hela experimentet av oberoende forskargrupper inklusive att bygga upp den väldigt simpla enheten från scratch, skaffa fram "bränslet", hacka ihop styralgoritmen och mäta på resultatet. Om detta lyckas går man från dålig till bra vetenskap och Rossi går från fähund till nobelpristagare.

Om sen Rossi ger ut licenser fritt för 1 öre/kWh blir han världens rikaste man och superhjälte och världen kan äntligen bli fossilfri. Med ett beviljat patent ser jag ingenting som borde stoppa denna utveckling än forskares avundsjuka som kan få dem att envist vidhålla sin gamla bluffteori. En noggrann och komplett beskrivning av hur man reproducerar effekten och bygger enheterna som man kan få mot att skriva på licensavtalet kan dock kickstarta produktionen utan att den traditionella vetenskapen är med på noterna. Det ser ju inte ut att kosta mer än 10 000 kr att bygga en E-Cat i källaren, så om man fick så med en byggbeskrivning skulle nog många sätta igång på spekulation. Att inte detta redan händer är dock ett allvarligt problem för trovärdigheten, men det kan faktiskt också bero på att uppfinnaren har en ovanligt misstänksam personlighet, vilket har visat sig tidigare.

onsdag 26 oktober 2016

Etanol från luft

Det har gått några år sen det senaste inlägget på den här bloggen. Kanske dags att återuppta mitt skrivande. Varför inte börja med den här historien som verkar väldigt lovande:


Det är förstås i ett tidigt skede men man får hoppas att de jobbar på snabbt.

Detta kan ses som ett exempel på forskning och utveckling som borde få ett snabbspår till finansiering pga. den enorma potentialen att lösa världsproblem. Jag tycker det finns alldeles för lite av insikt om hur bråttom det är att hitta lösningar för energiproduktion och (som i det här fallet) lagring. Man pratar mycket om det men när det kommer fram intressanta idéer så får de ofta ingen eller väldigt mager finansiering. Givetvis kommer det att vara ekonomiskt riskfyllt att satsa på sådana här projekt men det måste göras för att rädda planeten, så vad väntar vi på?

Jag tror att en viktig faktor är att beslutsfattare är itutade att det inte går att förutse vilken teknik som kommer att fungera och få ett genombrott. Detta är en alldeles för förenklad bild som inte hade varit så onyanserad om ingenjörer och naturvetare hade mer att säga till om i politiska och affärsmässiga toppskikt. Det är oftast inte så svårt att kontrollera hur nya idéer gör sig mot naturlagarna, och dessa kan vi lita på att de gäller, Det här slår åt båda hållen, ofta satsar man stora pengar på rätt ointressanta saker som inte kommer att lösa några stora problem men låter bra. I Sverige har vi en starkt tendens att tro att lösningar som funkar i Sverige funkar på andra håll. Då glömmer man bort att Sverige har extremt goda förutsättningar inom energi: Vi har extremt mycket vattenkraft, extremt mycket skog och extremt mycket kärnkraft per innevånare. Dessutom extremt mycket plats för vindkraftverk.

Här är några satsningar som borde göras i stor skala:

Alternativ fusionsforskning: Focus Fusion, Lockheed Martin, General Fusion etc. har koncept som i mina ögon ser mer lovande ut än tokamaken. De får i stort sett inga forskningspengar för politikerna är oroliga att allmänheten ska anklaga dem för att stötta kärnkraft.

Traditionell fusionsforskning: Även om jag är skeptisk till ITER så borde den byggas klart i högsta fart. Istället hade man en 10 års fördröjning då Japan och Frankrike stred om placeringen för att få några byggarbetarjobb till sitt land! Tala om suboptimering.

Litiumfria batterier. Att förbättra litiumbatterier är en återvändsgränd eftersom tillgången på litium i alla fall är väldigt begränsad jämfört med behoven. En del satsningar involverar andra änmen som i ett fall vanadin som också är bristvaror men det finns sådana som har t ex. kisel som bas och det är det ju ingen brist på. 

Nya processorarkitketurer som kör mer instruktioner per wattimme. Idag är datorer och datorhallar en stor elkonsument, det finns stora potentiella vinster om man kan få mer gjort per watt. Idag är traidtionell arkitekturer vid vägs ände och inte alla problem låter sig lösas med GPU-processorer. Ett företag www.millcomputing.com påstår att deras arkitektur har 10x prestanda/watt. De har inga pengar och jobbar i ett långsamt tempo med hjälp av pensionerade ingenjörer...

Förbättrade kompilerade programspråk. En annan viktig faktor för prestanda  är att utnyttja de sätt som finns att effektivisera programkörning på mjukvarusidan. Idag går utvecklingen mest åt andra hållet där man premierar programmerarens effektivitet och får ineffektiva lösningar som man slänger hårdvara på. Programspråk som C++ anses för svåra att använda och utvecklas för sakta. Resurserna för att jobba i riktning mot effektivare programspråk är väldigt små och kommer inte från krav på energieffektivisering.

Ös pengar över dessa forskare och skapa "manhattanprojekt" runt sådana satsningar.

Saker som man inte borde satsa ett öre på kan exemplifieras med:

Vertikala växthus: Vad växter behöver är solstrålning. Solstrålningen per markyta är konstant oberoende av vilken riktning man placerar växterna. Sätter man dem vertikalt kommer huset att skugga stora andra områden där man då inte kan odla. Att odla på hustak kan funka om man har en relativt jämn höjd på husen men att tro att stadsodling kan ge mer än enstaka procent av befolkningens behov av mat är rent nys,

Solenergi i Sverige: Detta är ren symbolpolitik. Socellerna ger i stort sett bara energi när den inte behövs. Även om vi har lika många soltimmar (ovan molnen) som på andra platser så ligger de flesta på sommaren och vår förbrukning är kraftigt större på vintern.

Spårvagnar: Spårvagnens fördel är dess nostalgieffekt. I övrigt finns inga fördelar. Spårvagn används som ett sätt att baxa igenom tunga investeringar eftersom det är allmänt känt att spårvagnslinjer är dyra. Det går inte att få loss samma pengar (eller ens hälften eller 10%) för att göra en busslinje som ger samma transporteffekt. Långt mindre till ett spårtaxisystem som ger mycket större transporteffekt. På senare år har spårvagnslinjer blivit vansinnigt dyra, som t ex. 750 Mkr/km för Alvik-Solna men ändå pushar man vidare med vansinnet som ger skattesubventioner som ligger i storleksordningen 50 kr/resa i 60 år om kalkylerna håller!

fredag 30 mars 2012

När kommer peak oil egentligen?

Denna artikel i SvD påstår (trots rubrikens mer tillspetsade skrivning) att peak oil kan ligga något eller några decennier längre bort än vad andra tror. Det framkommer inget kvalitativt nytt utan han hävdar att man kan se trender till att oljeförbrukningen inte ökar så fort som man trott och att utvinningen (som han kallar produktion) ökar snabbare än väntat, båda sakerna tack vare de högre priserna.

Svårt att säga hur relevant det är eftersom de stora oljeländerna inte avslöjar hur mycket de har kvar. Det finns dock mycket skiffer vad jag förstår.

Det finns dock en absolut gräns för utvinningsmöjligheterna: När det går åt mer än en liter olja för att utvinna en liter spelar det ingen roll vad oljepriset blir längre.

Felen med artikeln är:

1. Han lyckas inte få fram budskapet som jag egentligen tror är: Eftersom peak oil ligger längre bort än en del tror måste vi fokusera mer på att minska koldioxidutsläppen av klimatskäl, vi kan inte lita på att det inte finns tillräckligt med koldioxid att släppa ut... istället kommer klimatförnekare att se det som ytterligare ett skäl till att inte göra något alls.

2. Han tror att teknisk utveckling kan klara vad som helst givet tid. Men hittills har ingen kommit upp med något bra förslag till ersättning av oljan. Energiprincipen gäller, det går inte att trolla fram bränslen med teknisk utveckling. Det är möjligen den kalla eller varma fusionen som kan ge en lösning, men t ex. biobränslen kan omöjligt ge möjlighet att ersätta oljan.

Om fusion kan man läsa här och här.

onsdag 29 juni 2011

Tala klarspråk!

När jag såg rubriken på den här artikeln hoppades jag på klarspråk i energifrågan och de säkerhetspolitiska konsekvenserna av peak oil. Tyvärr var själva artikeln oerhört försiktigt hållen och gav väldigt lite stöd åt rubrikens relevanta påstående.

Peak oil kommer givetvis att bli den dominerande frågan inom all politik inom några år, efter nästa oljepristopp och därav följande regression i ekonomin. Detta är förmodligen något som alla politiker vet men inte vågar säga till sina väljare... på grekiskt vis. Detta gör att världen står oförberedd när oljeländerna vartefter drar i bromsen för att exportera sina sista reserver.

Möjligen räddas vi alla av en just nu hårt förtalad ingenjör Rossi från Italien och av den grekiska(!) firma som ska kommersialisera hans E-Catprodukt. Om det som de flesta förutsätter visar sig vara en bluff ligger vi alla riktigt illa till...

lördag 11 juni 2011

Värme till el på nytt sätt

En ny uppfinning påstår sig kunna konvertera värme till el på ett mycket effektivt sätt. Den ganska revolutionerande tanken verkar vara att vid högt tryck pressa vätgas genom ett membran. Bara protonerna tar sig igenom, elektronerna blir kvar. Energin tas sen ut som en ström av elektroner som förstås vill återförenas med protonerna på andra sidan membranet till nya väteatomer.

Om detta går att få att fungera kan det revolutionera elgenereringen. Inga ångturbiner eller geeneratorer behövs, en process utan rörliga delar ger mycket effektiv energigenerering. Hittills har vi haft peltierelement för detta, men med låg verkningsgrad och svår tillverkning har de inte slagit för värme till el-applikationer utan används mest på omvänt sätt: genom att tillföra el kyls ena sidan av peltierelementet.

Här är artikeln.

tisdag 31 maj 2011

Plantagon till Linköping

I dagens Corren presenteras Linköpings satsning på världens första Plantagonväxthus. Se arktikeln här.

Som jag ser det kan man lätt visa med fysikens och biologins lagar att ett sånt växthus är en dålig idé. Hela grejen med odling är ju att omvandla solenergi till mat. Solenergin finns tillgänglig jämnt fördelad per ytenhet (i alla fall jämnt över ett mindre område). Att bygga en hög konstruktion ger i och för sig något större yta mot solen per bottenyta, men eftersom byggnaden skuggar området bakom minskar instrålningen i motsvarande grad där. I Plantagons fall ser det dessutom väldigt svårt ut att få fram solstrålarna till plantorna i de undre nivåerna över huvud taget, det framgår inte hur det fungerar.

Det är tråkigt att se hur bristande teknisk och naturvetenskaplig insikt så ofta gör att man satsar på dödsdömda projekt och missar de som har förusättningar att lyckas. Att lika ofta ignorerar samhällsekonomiska kalkyler och tror att magkänsla är ett bättre beräkningshjälpmedel gör inte direkt saken bättre.

onsdag 26 maj 2010

Massor av obekväma sanningar

Läs den här texten noga!

Det är alltså illa, mycket mycket illa ställt med moder jord. Alla åtgärder vi gör för att minska energiförbrukning och utsläpp verkar futtiga jämfört med de problem människan har ställt till med för jorden. Kan utvecklingen vändas? Tja, kanske inte, men inget blir ju bättre av att inte försöka, eller hur?

tisdag 18 augusti 2009

Biochar, modern terra preta

Ibland lär man sig något även av dumburken. Jag flipprade lite idag och hittade på någon av vetenskapskanalerna programmet där Dan Kammen väljer teknologier för miljön. Denna gång handlade det om avfallshantering och vinnare blev "Biochar", det moderna namnet på terra preta som jag bloggade om nyligen.

Mer info finns t ex. på Wikipedia (var annars)?

onsdag 5 augusti 2009

Peak oil tornar upp sig

Läs denna artikel noga och bäva!

Men inte nog med att artikeln är skrämmande, den är rolig också. Här ett utdrag:

What needs to be done? The only way to stop oil demand from outstripping the peaking of oil production is massive demand destruction, which is itself possible in only two ways. The first way, pursued by the Bush administration, albeit (mostly) unintentionally, is to destroy the global economy. Let’s call that the short-term “non-optimal” approach.

Terra preta!

Amazonas indianer kanske hade lösningen på koldioxidproblemet: Terra Preta.

Jag läste nyligen någonstans att 10% av all koldioxid binds av jordens växter varje växtsässong och omvandlas till kolväten. Om man kunde bevara kolet i dessa skulle man ganska snabbt kunna vända ökningen av koldioxidhalten i luften. Att samla in alla växter och köra dem i kolmilor snarare än i komposter är förstås ett jätteprojekt, men det är ju alla andra sätt att samla koldioxid också. Att låta växterna koncentrera koldioxiden åt oss verkar åtminstone vara ett bra första steg! Om vi sen kunde skapa fertil jord som länken antyder kan vi odla ännu mera gröna växter som föder oss och dessutom accelererar koldioxidupptaget.

Börja genast!

PS: Jag trodde att jag hade bloggat om detta för ca 2 år sen, men kunde inte hitta inlägget. Dock tyckte jag om jag får säga det själv att det fanns en hel del läsvärda gamla inlägg (även om litiumbristen var ett lite för ofta återkommande tema).

tisdag 4 augusti 2009

Ännu bättre batterier på gång?

I Berkeley finns ett företag som påstår att de håller på att utveckla batterier med 1000 Wh/kg eller mer. Det är ca 10 gånger bättre än dagens litiumbatterier. En känsla jag får är att det förmodligen i stället finns ett problem med effekttätheten vilket påverkar minsta batteristorlek för kraftapplikationer som bilar. Av samma anledning finns det en risk att laddningstiderna blir långa. Men detta är bara min gissning baserad på:

- Effekttäthet omnämns inte på websidan.
- Det nya med batteriet är ett isolationsskikt mellan Litiumelektroden och elektrolyten. Detta borde leda till någon slags inre resistans som alltså försvårar ett snabbt energiuttag eller laddning.

Ändå är det oerhört intressant om det fungerar. Med ett mindre, men mer snabburladdningsbart batteri som komplement borde det gå att använda i fordon.

Länk!

söndag 22 mars 2009

Varför bränseceller?

I förra veckans Ny Teknik tyckte man på ledarplats att Sverige borde satsa på att bli föregångare inom bränsleceller. Men i samma tidning berättar man att BMW har gjort en vanlig förbränningsmotor för vätgas med 42% verkningsgrad. Att komma därifrån till 45% med en bränslecell känns inte som något särskilt viktigt steg, ärligt talat.

Om man tittar på fakta känns det ganska uppenbart att bränsleceller kommer att vara begränsat till vissa nischprodukter, som t ex avlägset belägna mobilmaster som inte har elnät i närheten.

Sverige borde givetvis i stället satsa på att bli ledande inom en teknologi som verkligen kan göra skillnad i människors vardag. Något som är lite mer revolutionerande än ett nytt bilbränsle. Något som inte alla andra satsar allt de kan på. Just det: Spårbilar.

måndag 15 december 2008

Biogas, kan det bära sig?

I dagens Corren läser jag att Linköping äntligen ska få sopsortering mellan komposterbart och annat hushållsavfall. Det låter bra, men motivationen med att öka biogasproduktionen bör man kika närmare på. Idag räcker den biogas som tillverkas till 8% av fordonens behov enligt en tidigare artikel i Corren. I dagens artikel stod det att om Linköpingsborna separerar sina matrester duktigt så kan man öka biogasproduktionen 10% (20% om de omgivande kommunerna gör samma sak). Det blir alltså 0,8% mer av Linköpingsbornas behov av fordonsbränsle. Frågan är om det bär sig, med tanke på följande minusposter:

1. Alla nya sopkärl som privatpersoner måste köpa in att lägga dessa sopor i.
2. Ombyggnad/inköp av sopbilar
3. Fler körda kilometer av dessa sopbilar
4. Minskad tillgång av bränsle till förbränningsstationen i Gärstad

Jag säger inte att jag vet att denna satsning inte är bra, men det vore väldigt intressant att veta om någon har gjort ovanstående analys, och i så fall hur mycket nettovinsten blev.

Notera även att ovanstående resonemang inte gäller om alternativet är att deponera soporna, då bildas metan av matresterna och det är ju mycket värre än koldioxid. Men med en sopförbränningsanläggning som alternativ är det koldioxid som koldioxid som utsläpp och energi som energi som vinst. Enda skillnaden är alltså om man får ut el+fjärrvärme som idag eller biogas+spillvärme som i morgon.

Naturligtvis vore det bästa att byta bilarna till elektriska spårbilar och elda soporna i Gärstad. Då räcker energin till fler fordonskilometer (3-5 gånger fler) och dessutom kan man åtminstone vintertid dra nytta av värminnehållet.

måndag 3 november 2008

Billig fusionskraft!

Enligt följande sajt är fusionskraft en reel möjlighet, och det behöver inte ens bli särskilt dyrt att utveckla. Framförallt så genererar reaktorn ingen radioaktiv strålning att tala om och den kan inte skena (enligt sajten). Jag har tittat på Google Tech Talk-videon och den verkar mycket trovärdig även om jag inte är man att bedöma om fysiken funkar. Definitivt värt att gå vidare med:

Focus Fusions hemsida.

Självklart så har de inte lyckats få ihop futtiga 2 miljoner dollar för att göra nästa experiment. DoE (department of energy) vill förstås inte att någon ska hitta ett billigare sätt att skapa en fusionsreaktor än deras tokamak som hittills kostat 18 miljarder dollar och inte skapat nämvärd fusion. Detta påminner om en annan teknologi som man inte vill satsa på och som blockeras av de som vurmar för gammal teknik... ja, jag menar spårbilar.

lördag 11 oktober 2008

Bra rapport om spårbunden kollektivtrafik

Här är en intressant amerikansk rapport om hur spårbunden trafik inte hjälper mot bilarna. Spårbilar nämns inte, det hade förstsås varit intressant att få med, men eftersom de har kollat och mätt statistik så gick väl inte det.

Deras slutsats är att biltrafik är det bästa, bara sänk förbrukningen i bilarna. Då har man inte alls tagit hänsyn till några andra nackdelar med biltrafik än koldioxidutsläpp.

Här är rapporten, som sagt mycket läsvärd.

söndag 25 maj 2008

När tar oljan slut

I en artikel i Wall Street Journal refereras en kommande rapport som skriver ner oljetillgångarna i världen kraftigt. Om jag tolkar "depletion rate" på slutet rätt så har vi olja för 22 år kvar med nuvarande utvinningstakt! Hög tid att hitta på något annat alltså...

torsdag 10 april 2008

Vad är målgruppen?

No Wait Transit har enligt en artikel i Öviks Allehanda lyckats skrapa ihop 60 miljoner i kapital till sin tumstockstunnelbana. Nu ska en testbana byggas, om de bara får 40 miljoner från staten.

Jag undrar dock om det finns någon marknad för ett system som inte kan växla, går i 8-9 m/s och har en kapacitet på 20 000 passagerare i timmen. I deras exempelprojekt i Korea är behovet 51 000 passagerare per dag, vilket enligt en normal tumregel ska ge ett behov av 5 100 passagerare i maxtimmen... Vad kostar det att dra runt ett 6 km långt tåg (ja eller egentligen längre, eftersom det viker ihop sig på stationerna) på banan dygnet runt för att utföra ungefär 200 000 passagerarkilometer?

Kostnaderna verkar inte vara särskilt blygsamma, deras andra exempel i Stockholm, påstås kosta 5 miljarder. Det är nästan 2 miljarder per kilometer, dvs dubbelt mot tunnelbana. Vad kan gå fel?

Sen kvarstår ju förstås mitt gamla frågetecken kring hur det kommer att kännas att vridas runt 90 grader och sen tillbaks vid varje station.

söndag 3 februari 2008

Så ska vi använda tillväxten!

Den här idén att endast med tillväxt kan vi ha råd med miljöarbete stollig, om man mäter tillväxt i mängden konsumtion. Det är ju konsumtionen som förstör jorden! Konsumtionen av energi och råvaror orsakar all miljöförstöring.

Tillväxten behöver vi istället för att ha råd att betala de varor vi måste ha även när de produceras på ett miljöriktigt och rättvisemärkt sätt. Eftersom de flesta fortfarande väljer att köpa det som är billigast måste man lagstifta för att få upp miljö- och rättvisekvaliten på varorna. Det bör man göra minst i samma tempo som hushållens inkomster ökar, då kommer vi att vänja oss vid att konsumera på samma nivå, men få nöjet av att känna att vi konsumerar allt mer hållbart.

Ett problem är att denna takt förmodligen inte kommer att räcka för att rädda jorden, vi måste lära oss att uppskatta en snålare tillvaro där saker inte är en ersättning för mänsklig kontakt och annat som är viktigt på riktigt.

Möjligen är det detta som Stefan Fölster med anhang menar när de skriver att tillväxten borde öka för att rädda miljön, men i så fall är de inget vidare på att uttrycka sig!

Ärligt talat så kommer det att krävas många mycket kraftfulla beslut för att få ner konsumtionen av energi och råvaror till en hållbar nivå. Den nuvarande regeringen har redan så låga popularitetssiffror så de kunde ju börja ta i med hårdhanskarna för miljön. Jag är inte så säker på vilket håll siffrorna skulle gå då, men just nu är det väl inte så farligt att försöka?

lördag 2 februari 2008

Klimattänkandet måste genomsyra allt

Ett förslag i Corren idag var att göra den nya bandyplanen större för att erbjuda långfärdsåkarna möjligheter att åka på konstis. Det är tråkigt att se att ingen tycks se miljökonsekvenserna av sina förslag och beslut. I en tidigare artikel i Corren skriver bandyklubben att man skulle spara 1,5 miljoner per år på att sätta tak på bandyplanen, i form av minskad elförbrukning för kylanläggningen. Nu vet ju inte jag hur många procent detta utgör men om vi antar att det är hälften så är elkostnaden alltså 3 miljoner per år för en utomhusis av bandystorlek. Det motsvarar alltså ca 6 miljoner kilowattimmar vid dagens elpris (för storkonsumenter).

Enligt Björn Karlsson på LiTH motsvarar varje kilowattimme ett kg koldioxid. Bandyisen spyr alltså ut 6000 ton koldioxid per år, vilken motsvarar utsläppen från 2000 bilar! Denna koldioxid medverkar till att de naturliga isarna vi vill åka på allt mer sällan förekommer. Att i det läget föreslå att göra isen större, förmodligen ungefär dubbla ytan, är inte klimatsmart. Särskilt som det förmodligen förstör möjligheten att bygga bandybanan inomhus.

tisdag 22 januari 2008

Klimatkompensera med träd!

Efter att ha beställt en resa till Teneriffa på sportlovet insåg jag att detta måste koldioxidkompenseras. Frågan är då hur. Jag har länge skänkt pengar till VI-skogen. Som skogsplanteringsprojekt borde det ju ge en koldioxidsänkande effekt. Frågan är hur mycket. Eftersom jag inte hittade någon information på hemsidan så mailade jag en fråga. Här är svaret:

"Hej Bengt!

Roligt att du tänkt på oss i Vi-skogen.Vi håller just på som bäst att certifieras för att bli godkända som en koldioxidsänka så att vi kan svara sådana som du. Under tiden skulle jag rekommendera dig att skänka oss samma mängd pengar som det kostar på den etablerade marknaden inom Kyoto. Det är ca 240 kr per ton. I våra preliminära uppskattningar får man betydligt mer koldioxid än så för pengarna, men för att vara på den säkra sidan ger jag detta råd. ".

En titt på atmosfair visade att vi låg på ca 2.2 ton per person. Skrämmande mycket! Vår resa bör alltså klimatkompenseras med 528 kr/per person. Eftersom restiden är ca 11 timmar ToR så blir det i runda slängar 50 kr per flygtimme. Använd det som riktmärke när ni kompenserar era resor genom att betala in på VI-skogens konto: 90 05 08 - 3!

Eftersom VI-skogen i första hand är ett biståndsprojekt för att minska fattigdomen i Afrika söder om Sahara och minska ökenutbredningen så känns det som att man får betydligt mer för pengarna om man skänker
till VI-skogen än om man köper en utsläppsrätt som i värsta fall har sålts av en industri som ändå inte hade tänkt släppa ut den där koldioxiden...