Visar inlägg med etikett spårväg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spårväg. Visa alla inlägg

måndag 2 april 2012

Spårvagn eller spårtaxi i Lund?

Sydsvenskan gjorde sig lustig över spårtaxi, eller Skytrain som de kallar det, igår på första april:

Artikel, bara på skoj...?

Andemeningen, som jag läser den är att det realistiska är ändå att bygga spårväg. Artikelns kritik om höga kostnader pga utgrävningar äger dock sin riktighet.

Läste lite i Lunds kommuns förstudie:

http://www.lund.se/Global/F%c3%b6rvaltningar/Tekniska%20f%c3%b6rvaltningen/Sp%c3%a5rv%c3%a4g%20i%20Lund/110502%20F%c3%b6rstudie%20Sp%c3%a5r%20Lund%20C%20till%20ESS_l%c3%a5guppl%c3%b6st.pdf?epslanguage=sv

De gör förstås samma fel som Uppsala. Man börjar med att postulera ett tredubblat kollektivresande (för det vill man ha, så då blir det så). Sen ser man att givet detta så klarar man sig inte med buss. Men hur man ska åstadkomma denna tredubbling har man ingen aning om. Med spårvagn är det ju inte med kortare restider i alla fall.

Kostnaden för att bygga ut spårvägen är satt till 800 miljoner för 5 kilometer vilket är någotsånär realistiskt kanske, även om 5 km i Stockholm ju kostar över 3 miljarder, så man kan undra.

Men även vid 800 miljoner blir det nog svårt att få någon samhällsekonomisk lönsamhet att tala om. Ett räkneexempel: Med samma beläggning som i Göteborg (19 pax/vagn i snitt) så får man med angivet 450 000 vagnskm per år och 3 km medelreslängd ca 3 miljoner resenärer per år. Det låter rätt mycket om man betänker att hela Linköpings bussnät har 7 miljoner per år och Linköping är större... Men det är väl den berömda tredubblingen som kommer in.

800 miljoner medför en kostnad på ca 60 miljoner/år för avskrivningar vilket alltså blir 20 kr extra per resa jämfört med bussalternativet (driftskostnaden per resa är ungefär densamma). Detta är då ändå ett mycket bättre case än Alvik-Solna pga deras ändå högre byggkostnader.

Idag kostar en lokaltrafikresa ca 20 kr att utföra varav resenären betalar knappt 10 kr (en del har ju busskort och betalar mindre och en del betalar mer för enstaka resor). Om nu resan kostar 40 kr istället är det alltså 30 kr av skattepengar som går åt. Har vi råd med det eller blir det som i USA där städer med spårvagnslinjer måste dra ner busstrafiken för att klara ekonomin som dräneras av spårvagnskostnader?

Hur förhåller sig då detta till en spårtaxinvestering? För det första ligger spårtaxi betydligt bättre till på kostnadssidan. De fyra system som nu är i drift eller under byggnad kostar runt 60 miljoner/km, eller en tredjedel av spårvägen i Lund. Spårtaxi medverkar också aktivt till ett ökat kollektivresande genom att erbjuda en mycket kortare restid och nästan ingen väntetid. Sammantaget ger detta en mycket bättre ekonomi och förstås mer tid över för de som reser kollektivt!

torsdag 31 mars 2011

Resandeuppskattning tvärbanan

I en artikel i trafikforum som handlar om genombrott i tunnelbygget vid Alvik hittade jag några intressanta siffror på resande och kostnader: Kostnad: 5200 miljoner eller 742 miljoner/km. Resandeökning: 65500 pax/dag. Frågan är då om detta är en rimlig relation. Det beror förstås mycket på vilken ränta man räknar på, men när det gäller sådan här långsiktig infrastruktur brukar man ligga på ca 6 % per år. Detta betyder 16 kr/passagerare om vi räknar på 300 trafikdagar per år. Bättre än en del andra system men fortfarande en väldigt stor subvention. Till detta kommer väl den vanliga driftkostnaden på ca 20 kr/resa, och en intäkt på 10 kr/resa. Totalt alltså 25 kr/resa i subvention jämfört med 10 kr för bussresan idag. Om man summerar ihop det blir det totalt 500 miljoner om året i subvention för dessa resor, inklusive räntan på investeringen. Rimligt? Slutligen kan man påminna sig den samhällsekonomiska analysen för den första delen av tvärbanan som kostade 3200 miljoner och gav 46000 resor/dag. Den analysen visade på en nettonuvärdeskvot på -0.5 dvs hälften av pengarna i sjön. Den nya kostnaden är 5200 miljoner för 65500 resor/dag, vilket är 15% sämre, ca 60% i sjön. Det som är riktigt skrämmande är dock kostnadsutvecklingen. Hammarby - Alvik kostade 200 miljoner/km medan den nya biten kostar 750 miljoner/km. Ingen kan eller vill förklara denna ökning...

måndag 31 maj 2010

13 spårvägsprojekt



Ovan är en grafik som visar 13 olika spårvägsprojekts kostnader. Några är genomförda och några är på planeringsstadiet och kan fortfarande dra över budget. Att något skulle dra under budget är väl att hoppas för mycket...











lördag 2 maj 2009

Exemplet Strasbourg?

Strasbourg tas ofta upp som exempel på en lyckad satsning på spårvagnar. Från 1994 då spårvagnarna infördes fram till 2004 ökade kollektivresorna från 32 miljoner/år till 64 miljoner/år. Det låter ju bra men om man betänker på att staden har 700 000 innevånare inkl förorter så blir det bara ca 12% marknadsandel. Dvs samma som t ex Uppsala har med buss idag. Så frågan är om inte 6% marknadsandel 1994 snarare är ett exempel på en mycket dåligt utbyggd kollektivtrafik.

Att använda Strasbourg som exempel på att vi i Sverige borde kunna öka kollektivtrafikandelen kraftigt med spårvagn har minst två fel:

1. Våra städer (som inte har spårvagn eller tunnelbana redan) är mycket mindre.

2. Vi har redan ca 12% marknadsandel med buss.

Dessa anledningar hänger ihop på så sätt att med våra mindre städer (från Malmö, 270 000 och nedåt) räcker bussar för att klara kapaciteten på 12% nivån. Alltså är det logiskt att dessa städer, till skillnad från Strasbourg, inte har infört spårvagn.

För att klara kraftigt ökade marknadsandelar kan det vara motiverat att införa spårvagnar, men först måste man hitta ett sätt att öka marknadsandelarna, och där har spårvagnen en mycket liten roll. Snarare blir ju problemet att när man ersätter en busslinje med spårvagn så minskar turtätheten eftersom fordonsstorleken ökas kraftigt. Detta borde leda till en lägre attraktivitet...

Jag har därför mycket svårt att se att de enorma investeringar som ett spårvagnsnät innebär kan vara motiverade i Svenska städer utom Göteborg och Stockholm.

Spårtaxi erbjuder till skillnad från spårvagn en kraftigt ökad reskvalitet vilket i sig leder till ett ökat kollektivt resande om de införs. Detta tillsammans med den lägre investeringsnivån per kilometer gör spårtaxi till ett mycket bättre alternativ än spårvagn för städer upp till kanske 500 000 innevånare.

tisdag 6 januari 2009

Kommentarkommentar

Herr A Nonym (som förmodligen är den som annars brukar kalla sig BP) har kommenterat mitt förra inlägg och missar fullkomligt alla fördelar med spårtaxi gentemot kollektivtrafik. Genom att bortse från desa fördelar kommer han fram till att trådbuss vore ett bättre alternativ.

Det är förstås logiskt att sätta in ett batteri i en trådbuss så att den kan köra en bit trådlöst. Men det är fortfarande en BUSS! Den går på en linje enligt en tidtabell och kräver en manuell förare.

Enligt mitt förmenande är dessa nackdelar mycket större än spårbilens nackdel med balkar i luften, men det beror förstås mest på vems perspektiv man intar: Den som åker eller den som bor vid banan. Men eftersom spårbilen är så mycket bättre för den som åker kommer många fler att åka. Detta innebär en stor fördel för den som bor, eftersom biltrafiken minskar rejält. Med detta minskar också bullret, vilket normalt anses mer störande än ett visuellt intrång, som man faktiskt kan bortse ifrån(!)

Om målet enbart är att ersätta dieselbussar är förstås trådbuss ett bättre alternativ än spårvagn eftersom denna kräver mycket stora ombyggnader av gaturummet. Ombyggnader som försvårar för bilisterna, vars antal ju inte nämvärt minskas av själva spårvagnsinförandet eftersom denna inte tillför någonting för resenären jämfört med den buss som den ersätter.

Att spårtaxi bara skulle passa på flygplatser är ett standardpåstående som hittills inte har motiverats, trots att jag har tjatat om det i andra forum. Nu är i och för sig det första sålda systemet på en flygplats, men det andra är å andra sidan i en stad. Av de tre offertförfrågningar som finns ute är två i städer (Santa Cruz och Daventry) medan en är både flygplats och stad (San Jose). Det finns ett antal ytterligare projekt som närmar sig konkretisering, varav de flesta är i städer snarare än flygplatser.

lördag 11 oktober 2008

Bra rapport om spårbunden kollektivtrafik

Här är en intressant amerikansk rapport om hur spårbunden trafik inte hjälper mot bilarna. Spårbilar nämns inte, det hade förstsås varit intressant att få med, men eftersom de har kollat och mätt statistik så gick väl inte det.

Deras slutsats är att biltrafik är det bästa, bara sänk förbrukningen i bilarna. Då har man inte alls tagit hänsyn till några andra nackdelar med biltrafik än koldioxidutsläpp.

Här är rapporten, som sagt mycket läsvärd.

torsdag 17 april 2008

Blåögda tjänstemän

I tisdagens Corren skriver man återigen om spårvagnar i Linköping. Kommunens ledande tjänstemän Christer Nilsson och Gunnar Lönn tror att man ska kunna öka kollektivtrafiken med 180% genom att sänka hastigheten från 50 till 40 innanför Y-ringen. Det är det omräknade resultatet av att man "hoppas" att biltrafiken ska minska från 57% till 39%. Det är en minskning med 18%-enheter och ska man då få ihop totalt 100% så måste det till 18%-enheter kollektivtrafik i stället. Idag har man 10% och en ökning därifrån till 28% är ju nästan en tredubbling, eller alltså 180%

Tanken är väl att härmed motivera en spårvagnssatsning, genom att påpeka att det är orimligt att köra tre gånger fler bussar.

Men idag är bilen mer än dubbelt så snabb som bussen, så en sänkning från 50 till 40 på en del av resan gör väl ungefär att man kommer upp till halva restiden mot buss/spårvagn. Tillåt mig betvivla att detta leder till nästan en tredubbling av resandet!

Enda sättet som jag känner till att erbjuda en likvärdig motsvarighet till bilen är spårtaxi. Ska det vara så svårt att inse det, det är ju bara att lägga bort önsketänkandet så inser man att ska man locka bilister så får det inte betyda att de tappar halvtimmevis varje dag av sin dyrbara tid!

Artikeln i Corren
Debatt som hör till

onsdag 9 april 2008

Correns ledare nämner spårtaxi

I gårdagens Corren ägnades ledaren åt Linköpings nya översiktsplan.

Corren hoppar friskt på förtätningståget. Men har man någon som helst koll på hur mycket miljövinst det ger att några få extra procent av stadens innevånare bor ett par km närmare centrum? Det låter inte som att det kommer att få någon större miljöeffekt. Och små miljöeffekter är väl bra, men är det värt priset i detta fallet? Och vad gör man som ger stora miljöeffekter? Bygger en ringled som gör att folk kommer att åka längre sträcka för att ta sig samma bit om de optimerar på tid. Är det smart?

Om man läser längre bak i tidningen så framskymtar politikernas dolda motiv: Det är mycket billigare att bygga nya bostäder i centrum än perifert för anslutningen av fjärrvärme, el etc blir ju kortare. Dessutom inbillar jag mig att kommunens intäkter på att sälja centrala tomter kommer att bli betydande.

Sen kommer ledaren fram till kommunikationerna. Spårvagn ska vi ha för att den är miljövänlig och trivsam. Har vi råd att satsa miljarder för att få något som bara är trivsammare än det vi redan har -- miljövänliga bussar? NEJ, ska vi satsa på något nytt trafiksystem så ska vi väl satsa på något som är MYCKET bättre än det vi redan har, spårtaxi i hela staden är det ända som kan erbjuda detta.

Visserligen tycker ledarskribenten att man ska kombinera den långa spårvagnslinjen med långsamma fordon med spårtaxi på det jämförelsevis lilla tornbyområdet. Men det är just detta tänkande som är så dåligt. Dels är det förstås ologiskt att bygga något som är dyrt och långsamt och sen använda något som är billigare och snabbare som matningstrafik. Och dels är ju en stor del av vitsen med spårtaxi att man INTE ska behöva byta under sin resa. Precis som alla nätverk så måste spårtaxi byggas ut i stor skala för att komma till sin rätt. Ledarens förslag är som att säga att du får ringa inom Tornby men om du vill kontakta någon i resten av staden får du skicka brev!

Ur några andra aspekter kunde dock Tornby vara en bra plats för spårtaxi:

- Man kan parkera en gång och sen besöka många affärer utan att flytta bilen emellan. Särskilt intressant om de bygger andra halvan av Tornby några kilometer bort...
- Man får erfarenhet som visar att det så klart är spårtaxi man ska bygga i resten av staden också. Då gäller det bara att man inte redan har slösat bort pengarna på spårvagnar.
- Man visar att Correns och Gösta Gustavssons aprilskämt 2007 inte alls var något aprilskämt!

Till slut applåderar man nytänkande på Djurgården som ska bli en energi- och mijlövänlig stadsdel. Hur bra är det då att spårvagnslinjen (linklink) bara snuddar nordvästra hörnet av stadsdelen och stora delar lämnas utan vettig kollektivtrafik. Med spårtaxi kan man få nära till en hållplats från samtliga bostäder i Djurgården och därifrån nära till hela stan!

måndag 18 februari 2008

Spårvagnar är olönsamma!

På VTIs hemsida hittade jag även en rapport om Duo-spårvagnar. Hela rapporten andas att detta är en mycket bra idé, vilket måste ha varit svårt att få till med tanke på att alla siffror som presenteras är mediokra, för att inte säga usla:

  • En investering på 1,2 miljarder ger enligt rapporten 652 nya resande per dag. Om vi slår ut det på 60 år och 300 dagar per år som brukligt är blir det över 100 kr per biljett i subvention.
  • Rapporten menar på flera ställen att resökningen är "markant", men kan man verkligen ärligen mena att en ökning på 1,8 procent är markant? Vad är då en marginell ökning? Notera att biltrafiken ökar med ungefär 1,8 procent per år, så denna jätteinvestering kan bara mota biltrafikens ökning i ett år.
  • Dessutom, för att ens kunna börja investera de 1,2 miljarder som krävs för duo-spårvagnen måste många andra investeringar på plats: Ostlänken, nya resecentra i Norrköping och Linköping, upprustning av Tjustbanan och Stångådalsbanan. Minst 20 miljarder.
  • För att sätta plåster på såren från att den samhällsekonomiska analysen ger er nettonuvärdeskvot på -0,86 så påstår man att det kommer att skapas 1700 nya jobb tack vare trafikeringen med duospårvagn. Jag förstår inte hur ett transportsystem som ger en resandeökning på 652 enkelresor per dag kan skapa 1700 nya jobb. Det borde väl vara HÖGST 362 jobb i alla fall??? En modell som påstår att det skapas flera jobb än antal nya pendlare kan väl inte sägas vara särskilt trovärdig?

En pikant detalj är att vid presentationen av nettonuvärdeskvoten på -0,86 försöker man förklara begreppet men gör en typiskt Frudiansk felskrivning som antyder att detta innebär att kostnaden är "lite mindre än dubbelt för stor" för att det ska gå jämnt ut. I verkligheten betyder ju denna nettonuvärdeskvot att kostnaden är SJU gånger för stor för att det ska gå jämnt ut.

Inte konstigt att politiker skyggar inför att använda samhällsekonomiska analyser när deras favoritoprojekt uppvisar sådana usla siffror.

Jag behöver väl inte nämna att spårbilar kan lösa denna problematik på ett mycket bättre sätt. Det man försöker göra med duospårvagnen är ju att skapa en bättre regional trafik. Med spårbilsnät i Linköping och Norrköping kan man komplettera den regionala resan med en SNABB anslutning till arbetsplatsen i någon av de stora städerna. Totala restiden blir kortare än med duospårvagnen och spårbilsnäten hanterar också en mycket stor del av de lokala resorna. På sikt kan man förstås koppla ihop regionen med spårbilslänkar. Om man ersätter all pendeltågstrafik med dessa länkar så behöver man inte bygga ostlänkens södra halva (söder om Åby).

söndag 17 februari 2008

Spårvagnar är farliga!

Färsk forsning från VTI visar på spårvagnarnas farlighet. I Sverige är olyckorna fler än spårvagnarna, och det sker mer än en olycka per dag, skriver SvD idag. Artikeln finns inte på nätet men här är de presenterade siffrorna:

Antal vagnar i Svgerige: 245
Antal olyckor: 368

I snitt alltså: 1,5 olycka per spårvagn och år!

Frågan är om detta är känt bland de beslutsfattare i Sveriges städer som är så sugna på att införa spårvagnar i sina städer!

Artiklar i ämnet:
Göteborgsposten
Dagens Nyheter

Spårbilar har förstås en stor fördel till i och med detta. Spårbilar konkurrerar inte med bilar om samma gatuutrymme och är inte föremål för förarfel varken i fordonet eller i bilen, vilket i stort sett eliminerar olyckorna.

tisdag 14 augusti 2007

Vad är motsatsen till pseudo-skeptisism?

I kommentarerna till Ny Tekniks artikel om Björn Gillbergs metanolfabrik skrev Kjell Lingeblad helt korrekt att det vore mer effektivt att använda elbilar än metanolbilar. Han missade dock att vi har ett problem med batterierna vilket jag påpekade.

Detta fick signaturen sväde att reagera. Nu kommer vi till ämnet för detta blogginlägg. I fem punkter försöker han tillbakavisa min kritik mot litiumbatteriets användbarhet. Dessa påståenden är till sin karaktär väldigt lika de som brukar anföras mot spårbilar. Sådan illa underbyggd kritik mot något nytt går under beteckningen pseudo-skeptisism .

Det är faktiskt lika vanligt med sådan här omvänd pseudoskepticism; när man vill att något ska fungera eller är politiskt opportunt så slänger man all saklig kritik överbord och tar till de mest udda argument för att det man vill ska kännas troligt. Just det här sista synsättet "allt är som det borde vara" är väl den ursprungliga betydelsen av ordet romantisk och än idag skulle jag kunna kalla dem som vurmar för vätgasbilar och spårvagnar för romantiker, men kanske behövs ett begrepp just för fenomenet när man försöker få det att se ut som om det man önskar har en vetenskaplig grund.

Jag har länge funderat på hur det kan komma sig att samma personer som så gärna drar fram obskyra argument mot spårbilar kan vara entusiastiska över att t ex etanolbilar eller vätgassamhället ska lösa alla transportproblem. Svaret på paradoxen i denna synbart konstiga blandning av teknikoptimism och teknikskepticism är förstås den romantiska grundsynen: Man bryr sig inte om (eller klarar inte av) att hålla isär fakta och sina egna önskemål om hur världen borde se ut. Och vanligen önskar man sig antingen att världen ska vara som den är nu, dvs att vi ska få fortsätta att köra våra bilar, eller att den ska vara som den var förr, dvs att vi ska återgå till spårvagnar och tåg som det primära kommunikationssättet. Allt beroende på romantikerns egna önskemål! Men tyvärr, romantiker är mjuka och fakta är hårda, vilket brukar visa sig till slut.

söndag 12 augusti 2007

Sund skepticism eller teknikrädsla?

I dagens SvD skriver Henrik Höjer om Carl af Forsell, mannen som införde ångdrivna transporter i Sverige. Jag har tyvärr inte hittat artikeln på nätet. Det intressanta är förstås hur historien upprepar sig. Precis som just nu när det gäller spårbilar så finns det en sida med visionärer och en sida med traditionalister.

Precis som då kommer det att visa sig så småningom att visionärernas visioner inte var tillräckligt storslagna, och traditionalisternas kritik kommer att kännas konstig och svår att förstå. För precis som då så bygger kritiken inte på fakta utan på naturliga maggropskänslor inför nya fenomen. När det nya inte är nytt längre förstår man inte vad de där känslorna berodde på.

Problemet är förstås att traditionalisterna blockerar utvecklingen genom att på alla sätt och i alla forum föra fram sin kritik, och använda sin ofta stora pondus för att kväsa dem som säger att vi kanske i alla fall borde prova det nya innan vi förkastar det. Och i dagens skarpa klimatläge har vi inte tid att vänta, inte tid att älta, inte tid att förhala med utredningar.

Vi vet redan att vi måste minska våra utsläpp med 90% till 2050. Sätt då upp realistiska scenarion för hur vi kan nå dit. Penetrera alternativens hållbarhet och realism. Jag kan då inte hitta någon annan fungerande lösning än en storskalig satsning på spårbilar för persontransporter:

Biobränslebilar: Råvara saknas. Redan problem: Se t ex Ny Teknik
Batteribilar: Råvara till batterier saknas
Vätgasbilar: 20% verkningsgrad från el till hjul
Spårvagn+Tåg: Alldeles för dålig behovsuppfyllnad. För dyrt att bygga.

Naturligtvis kommer alla dessa metoder att användas, men om man tittar i det långa perspektivet 2050 eller varför inte 2100 eller 3000 så ser man att inget av dem fungerar.

När det gäller alternativet Spårvagn+Tåg som huvudsakligt transportmedel finns det en naturlig broms för denna: Eftersom behovsuppfyllnaden är mycket sämre än med någon form av bil för de flesta typer av resor blir resandetalen låga så länge bensinen inte kostar oerhört mycket. Alltså kommer det inte att gå att räkna hem de enorma investeringar som det innebär att bygga ut heltäckande spårvägsnät i alla städer och flera parallella järnvägsspår mellan dem för att klara att ta över biltrafiken. Detta innebär att man kommer att skjuta investeringarna framför sig och alltså fortsätta med bilen som huvudsakligt transportsätt så länge som det över huvud taget är möjligt. Miljöproblemen kommer man att blunda för bäst det går.

Men har då inte spårbilsnät samma problem som spårvagn+tåg ur denna aspekt. Nej, jag hävdar att reskvaliten blir jämförbar med bilen tack vare ingen väntan, inga byten, hög medelhastighet. Det ger höga resandetal och därför kan man räkna hem invsteringarna redan idag. Om man bara vågar tro på att systemet fungerar tekniskt. Och om det funkade 1979: Filmtime! så borde det väl funka idag? Och därtill med betydligt nättare och mer väldesignad utrustning.

onsdag 8 augusti 2007

Spårbilar mest kostnadseffektivt i Malmö!

I Sydsvenskan publicerades förra veckan ett förslag från Folkparitet att bygga tunnelbana: Här. I en uppföljande artikel fick Christer Ljungberg m fl tala om att spårväg är mer realistiskt: Här.

Att bygga en tunnelbana är mycket riktigt för dyrt, det finns inte alls det resandeunderlag som krävs i en stad av Malmös storlek.

Om man alltså inte ska bygga tunnelbana så kan man ju bygga spårväg, tycker den samlade expertisen i den uppföljande artikeln. Det är väl närmast att betrakta som en ryggmärgsreaktion, det garanterat mest politiskt korrekta man kan säga som stadsplanerare.

Problemet med spårväg är precis som folkpartiet har insett att man inte vinner något gentemot dagens busstrafik när det gäller restid. Hastigheten på en spårväg beror inte i första hand på vilken framkomlighet och prioritering man vill ge den. För det första rör det sig väl mer om vilken framkomlighet man KAN eller HAR RÅD att ge spårvägen, men ännu viktigare så maximeras hastigheten av egenheten att spårvagnen stannar på alla hållplatser. Även i ett helt separerat fall kommer man inte upp i mer än ca 25 km/tim. Och då till priset av en motsvarande nedprioritering av biltrafiken, vilket leder till mer tomgångsskörning och trängsel i staden.

Varken tunnelbana eller spårväg är alltså någon bra lösning, den ena är för dyr och den andra ger ingen förbättring (som man inte kunde uppnå mycket billigare genom att prioritera dagens bussar på samma sätt som man vill prioritera spårvagnen).

Om man nu hade 8 miljarder att spendera så borde man förstås bygga ett spårbilsnät i hela Malmö för pengarna. Det är ungefär vad det kostar. Men till skillnad från de andra förslagen så löser det problemet. Ja, och en hel del andra problem också. Dessutom finns det goda chanser att biljettintäkterna kan klara både driften och de finansiella kostnadera till skillnad från de föreslagna systemen, där biljettintäkterna inte ens brukar räcka till halva driftskostnaden.

Välkomna!

Välkomna till min blogg!

Som sig bör för bloggar har denna inget annat motto än att spegla mina tankar och idéer. Men för närvarande är mitt huvudfokus på klimatfrågan, transporter och spårbilar, men det kommer nog att dyka upp en hel del annat också.

Jag har tänkt på att skapa en blogg under en längre tid eftersom jag har börjat tycka till om klimat- och transportpolitik i diverse sammanhang. Då oftast med fokus på spårbilar, som jag uppfattar som framtidens miljövänliga transportslag. Den direkta anledningen är att jag på sistone har skickat kommentarer på ljungbergsblogg här på blogspot.com. Denna blogg, skriven av VD för Sveriges kanske mest inflytelserika transportplaneringskonsultbolag är mycket välskriven och läsvärd. Dessutom ger den en bra illustration om hur svårt det är att lära gamla hundar sitta, enligt Ljungberg är det spårvägar och att resa mindre som gäller. Dvs samma recept som vi har provat de senaste hundra åren, och se med vilket resultat!

I min presentation som jag ska skriva nu kan man läsa något om författaren.