Visar inlägg med etikett trafik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trafik. Visa alla inlägg

måndag 2 april 2012

Spårvagn eller spårtaxi i Lund?

Sydsvenskan gjorde sig lustig över spårtaxi, eller Skytrain som de kallar det, igår på första april:

Artikel, bara på skoj...?

Andemeningen, som jag läser den är att det realistiska är ändå att bygga spårväg. Artikelns kritik om höga kostnader pga utgrävningar äger dock sin riktighet.

Läste lite i Lunds kommuns förstudie:

http://www.lund.se/Global/F%c3%b6rvaltningar/Tekniska%20f%c3%b6rvaltningen/Sp%c3%a5rv%c3%a4g%20i%20Lund/110502%20F%c3%b6rstudie%20Sp%c3%a5r%20Lund%20C%20till%20ESS_l%c3%a5guppl%c3%b6st.pdf?epslanguage=sv

De gör förstås samma fel som Uppsala. Man börjar med att postulera ett tredubblat kollektivresande (för det vill man ha, så då blir det så). Sen ser man att givet detta så klarar man sig inte med buss. Men hur man ska åstadkomma denna tredubbling har man ingen aning om. Med spårvagn är det ju inte med kortare restider i alla fall.

Kostnaden för att bygga ut spårvägen är satt till 800 miljoner för 5 kilometer vilket är någotsånär realistiskt kanske, även om 5 km i Stockholm ju kostar över 3 miljarder, så man kan undra.

Men även vid 800 miljoner blir det nog svårt att få någon samhällsekonomisk lönsamhet att tala om. Ett räkneexempel: Med samma beläggning som i Göteborg (19 pax/vagn i snitt) så får man med angivet 450 000 vagnskm per år och 3 km medelreslängd ca 3 miljoner resenärer per år. Det låter rätt mycket om man betänker att hela Linköpings bussnät har 7 miljoner per år och Linköping är större... Men det är väl den berömda tredubblingen som kommer in.

800 miljoner medför en kostnad på ca 60 miljoner/år för avskrivningar vilket alltså blir 20 kr extra per resa jämfört med bussalternativet (driftskostnaden per resa är ungefär densamma). Detta är då ändå ett mycket bättre case än Alvik-Solna pga deras ändå högre byggkostnader.

Idag kostar en lokaltrafikresa ca 20 kr att utföra varav resenären betalar knappt 10 kr (en del har ju busskort och betalar mindre och en del betalar mer för enstaka resor). Om nu resan kostar 40 kr istället är det alltså 30 kr av skattepengar som går åt. Har vi råd med det eller blir det som i USA där städer med spårvagnslinjer måste dra ner busstrafiken för att klara ekonomin som dräneras av spårvagnskostnader?

Hur förhåller sig då detta till en spårtaxinvestering? För det första ligger spårtaxi betydligt bättre till på kostnadssidan. De fyra system som nu är i drift eller under byggnad kostar runt 60 miljoner/km, eller en tredjedel av spårvägen i Lund. Spårtaxi medverkar också aktivt till ett ökat kollektivresande genom att erbjuda en mycket kortare restid och nästan ingen väntetid. Sammantaget ger detta en mycket bättre ekonomi och förstås mer tid över för de som reser kollektivt!

torsdag 31 mars 2011

Resandeuppskattning tvärbanan

I en artikel i trafikforum som handlar om genombrott i tunnelbygget vid Alvik hittade jag några intressanta siffror på resande och kostnader: Kostnad: 5200 miljoner eller 742 miljoner/km. Resandeökning: 65500 pax/dag. Frågan är då om detta är en rimlig relation. Det beror förstås mycket på vilken ränta man räknar på, men när det gäller sådan här långsiktig infrastruktur brukar man ligga på ca 6 % per år. Detta betyder 16 kr/passagerare om vi räknar på 300 trafikdagar per år. Bättre än en del andra system men fortfarande en väldigt stor subvention. Till detta kommer väl den vanliga driftkostnaden på ca 20 kr/resa, och en intäkt på 10 kr/resa. Totalt alltså 25 kr/resa i subvention jämfört med 10 kr för bussresan idag. Om man summerar ihop det blir det totalt 500 miljoner om året i subvention för dessa resor, inklusive räntan på investeringen. Rimligt? Slutligen kan man påminna sig den samhällsekonomiska analysen för den första delen av tvärbanan som kostade 3200 miljoner och gav 46000 resor/dag. Den analysen visade på en nettonuvärdeskvot på -0.5 dvs hälften av pengarna i sjön. Den nya kostnaden är 5200 miljoner för 65500 resor/dag, vilket är 15% sämre, ca 60% i sjön. Det som är riktigt skrämmande är dock kostnadsutvecklingen. Hammarby - Alvik kostade 200 miljoner/km medan den nya biten kostar 750 miljoner/km. Ingen kan eller vill förklara denna ökning...

fredag 30 april 2010

Hållbart flyg på tio år. Knappast!

I resetidningen Vagabond hoppas man att det europeiska samarbetsprojektet för att minska flygets utsläpp ska klara sin uppgift, så att flygturister inte behöver känna så dåligt samvete. Jag tror inte att det kommer att gå särskilt bra. Här är min kommentar till artikeln: Finns det några fakta som tyder på att projektet kan lyckas? Om man tittar historiskt så har iofs utsläppen minskat med ca 50 % på de senaste 40 (fyrtio) åren, men tittar man lite noggrannare så skedde nästan hela denna minskning i början av perioden. De senaste tjugo åren har utsläppen bara minskat ett fåtal procent per personkilometer. Att man nu på 10 år skulle kunna få ner utsläppen med 50 % ser för mig helt utsiktslöst ut. Och även om man lyckas så måste de nya flygplanen ersätta de befintliga innan detta får effekt, vilket ju tar lång tid, livslängden på nya flygplan är väl 20-30 år åtminstone? Förutom denna satsning funderar man på att driva flygplan med vätgas eller att göra jetbränsle av biomassa. Biomassebaserat bränsle kan nog gå att få fram inom ca 10 år, men frågan är om vi klarar att få fram tillräckliga mängder. Dessutom kommer klimatpåverkan ändå att vara stor eftersom utsläpp på hög höjd är ca 3 gånger värr än vid marknivå. Även biobränsle är alltså en miljöbov om det används i flygplan. Vätgas som flygbränsle kommer att bli väldigt dyrt eftersom energiinnehållet per viktenhet bara är en tredjedel av vanligt bränsles. Dessutom blir tankarna väldigt tunga eftersom de antingen måste tåla mycket höga tryck eller klara att hålla vätgasen flytande dvs kyld ner mot absoluta nollpunkten. Båda typerna av tankar innebär explosionsrisker... Som om inte det var nog så är verkningsgraden att skapa vätgas från elektricitet bara 70% så det kommer att bli mycket dyrt att framställa och komprimera/kyla all vätgas som krävs för en flygning. Jag tror tyvärr att vi måste erkänna för oss själva att det inte är hållbart att flyga alls så mycket som vi gör idag, och så kommer det att förbli i många decennier till!

fredag 21 augusti 2009

Höghastighetsjärnväg inget vidare för miljön

På DN Debatt idag visar två forskare på hur liten minskning i koldioxidutsläpp en höghastighetsjärnväg från Stockholm till Göteborg skulle ge. Kostnaden per kg CO2 blir hela 8 kr, så detta är ett mycket dyrt sätt att minska utsläpp. Det finns förstås andra fördelar med en höghastighetsjärnväg, men dessa räknas in i den samhällsekonomiska analysen som ändå resulterar i en negativ nettonuvärdeskvot, dvs. att banan inte bör byggas.

Trevligt att någon vågar stå upp för ett rationellt synsätt på infrastrukturprojekt, och att inte debatten helt får ägas av grumliga intuitiva resonemang utan underbyggnad och regionala särintressen.

Även för spårtaxisystem är utsläppsminskningarna bara en mindre del av fördelarna, men här blir oftast nettonuvärdeskvoten positiv, framför allt tack vare de stora restidsvinster som görs. En positiv nettonuvärdeskvot innebär att samhället blir rikare av att projektet utförs. Miljövinsterna kommer så att säga på köpet.

Det Sverige behöver på järnvägssidan är högre kapacitet, både när det gäller gods och persontrafik. De viktigaste investeringarna är att införa det nya styrsystemet ERMTS så fort som möjligt, eftersom det ger möjlighet att köra tågen med kortare tidsavstånd, och alltså medger fler tåg på banorna. Sedan borde man försöka harmonisera hastigheterna så mycket som möjligt, att köra en blandning av snabba X-2000 och långsamma godståg efter varann på samma spår gör uppenbarligen att luckan mellan tågen måste vara väldigt lång. Så istället för "Gröna tåget" - det svenska höghastighetståget som man bränt en massa utvecklingspengar på, borde man ha jobbat för ett snabbare godståg som lättare lever tillsammans med persontrafiken.

Om man ska bygga nya järnvägar bör det vara för att öka kapaciteten, vi bör skaffa en beredskap på att oljepriserna går upp mycket kraftigt och att järnvägen därmed blir en mycket viktigare resurs för både person- och godstrafik. Projekt för att göra dubbelspår av enkelspår, ansluta vissa städer som saknar järnväg, skapa fler mötespunkter på enkelbanor bör prioriteras framför prestigeprojekt som ostlänken!

tisdag 4 augusti 2009

Ännu bättre batterier på gång?

I Berkeley finns ett företag som påstår att de håller på att utveckla batterier med 1000 Wh/kg eller mer. Det är ca 10 gånger bättre än dagens litiumbatterier. En känsla jag får är att det förmodligen i stället finns ett problem med effekttätheten vilket påverkar minsta batteristorlek för kraftapplikationer som bilar. Av samma anledning finns det en risk att laddningstiderna blir långa. Men detta är bara min gissning baserad på:

- Effekttäthet omnämns inte på websidan.
- Det nya med batteriet är ett isolationsskikt mellan Litiumelektroden och elektrolyten. Detta borde leda till någon slags inre resistans som alltså försvårar ett snabbt energiuttag eller laddning.

Ändå är det oerhört intressant om det fungerar. Med ett mindre, men mer snabburladdningsbart batteri som komplement borde det gå att använda i fordon.

Länk!

lördag 2 maj 2009

Exemplet Strasbourg?

Strasbourg tas ofta upp som exempel på en lyckad satsning på spårvagnar. Från 1994 då spårvagnarna infördes fram till 2004 ökade kollektivresorna från 32 miljoner/år till 64 miljoner/år. Det låter ju bra men om man betänker på att staden har 700 000 innevånare inkl förorter så blir det bara ca 12% marknadsandel. Dvs samma som t ex Uppsala har med buss idag. Så frågan är om inte 6% marknadsandel 1994 snarare är ett exempel på en mycket dåligt utbyggd kollektivtrafik.

Att använda Strasbourg som exempel på att vi i Sverige borde kunna öka kollektivtrafikandelen kraftigt med spårvagn har minst två fel:

1. Våra städer (som inte har spårvagn eller tunnelbana redan) är mycket mindre.

2. Vi har redan ca 12% marknadsandel med buss.

Dessa anledningar hänger ihop på så sätt att med våra mindre städer (från Malmö, 270 000 och nedåt) räcker bussar för att klara kapaciteten på 12% nivån. Alltså är det logiskt att dessa städer, till skillnad från Strasbourg, inte har infört spårvagn.

För att klara kraftigt ökade marknadsandelar kan det vara motiverat att införa spårvagnar, men först måste man hitta ett sätt att öka marknadsandelarna, och där har spårvagnen en mycket liten roll. Snarare blir ju problemet att när man ersätter en busslinje med spårvagn så minskar turtätheten eftersom fordonsstorleken ökas kraftigt. Detta borde leda till en lägre attraktivitet...

Jag har därför mycket svårt att se att de enorma investeringar som ett spårvagnsnät innebär kan vara motiverade i Svenska städer utom Göteborg och Stockholm.

Spårtaxi erbjuder till skillnad från spårvagn en kraftigt ökad reskvalitet vilket i sig leder till ett ökat kollektivt resande om de införs. Detta tillsammans med den lägre investeringsnivån per kilometer gör spårtaxi till ett mycket bättre alternativ än spårvagn för städer upp till kanske 500 000 innevånare.

tisdag 13 januari 2009

Lägg järnvägen utanför stan!

I dagens Corren diskuteras om det inte vore bättre att lägga Ostlänken i en tunnel under Stångån. Någon påpekar att spåren på stationen då kommer minst 12 meter under mark. Antagligen för att man rätt nära stationen måste ta sig under stångåns bottennivå. Den lösningen ter sig i och för sig något mer attraktiv ur en estetisk och bullersynpunk än att dra en 11 m hög och 60 m bred bro bredvid dagens järnvägsbro. Men smakar det så kostar det. Linköpings nya resecentrum är redan kostnadsberäknat till 1-2 miljarder utan tunneln. Tillkommer antagligen en miljard till för tunnelalternativet!

3 miljarder kronor är mycket pengar för en infrastruktur som bara betjänar Linköping med omnejd, högt räknat 300 000 personer. Det blir 10 000 kr per person. Har vi råd med det?

Som ni vet förespråkar jag ett spårbilsnät i Linköping. Det kommer att kosta ungefär lika mycket men påverkar resandet, koldioxidutsläppen, bullret, trängseln etc i stan så oerhört mycket mer (i positiv riktning). Och om Linköping verkligen ska växa till 200 000 innevånare så ersätter spårbilsnätet så många andra trafikinvesteringar som annars hade behövts.

Så till det saken: Vore det inte mycket smartare att dra Ostlänken utanför stan, längs E4, eller rättare sagt, dra Ostlänken på den gamla banan genom stan och lägg om stambanan längs E4. Dvs godstrafik som ändå inte ska stanna i Linköping kör förbi och persontågen går in i stan, till befintligt resecentrum, kanske med något extra spår. Det viktiga är att det borde räcka med de två nuvarande spåren mellan Tallboda någonstans och Malmslätt ungefär, om man drar all långsam trafik utanför stan.

På längre sikt bör man planera för att helt eliminera stationen inne i stan, kanske kan man dra fyra spår längs E4 direkt om det behövs. Den nya stationen placeras vid E4, t ex mitt emot Tornby. Anslutningen till lokaltrafiken funkar precis lika bra därifrån som från Resecentrum när spårbilsnätet är utbyggt!

På detta sätt sparar man i storeksordningen 2 miljarder i byggkostnad på Ostlänken + nytt resecentrum. Exploateringen av Kallerstad om skulle betala kalaset kan man göra ändå, och området blir betydligt mer attraktivt än med en höghastighetsjärnväg inpå knutarna.

De som inte bor i Linköping och ska åka på Götalandsbanan eller Europabanan kommer förstås att vilja att höghastighetstågen går på den nya banan förbi stan. En första spårbilslänk från en "utlokaliserad perrong" ute vid E4 in till befintligt resecentrum kan tillgodose detta krav, som sparar några minuter på alla snabbtåg utan att minska snabbtågens tillgänglighet för Linköpingsborna särskilt mycket. Tänk flygplats med två terminaler och en automatisk förbindelsebana med små vagnar. Man kan dra denna tanke lite längre genom att låta spårbilsbanan gå vidare till Linköpings flygplats -- resecentrum terminal 3!

Nästa tanke är att vända på steken -- resecentrum är redan 140 år gammalt... Bygg ett nytt resecentrum utanför Tornby och låt bussterminalen vid dagens resecentrum vara terminal 2, flygplatsen terminal 3. Med några stationer inom Tornby och några i centrum har vi en utmärkt "park and ride" för de som kommer från E4 eller Motalahållet med snabb tillgång till tåg, flyg och centrum.

Lägg till LinkLink som spårbil och det börjar likna nåt! Givetvis kan man också dra en länk till Mörtlösa om man envisas med att lägga handel ända där ute.

Nu säger vännerna av (den gamla) ordningen att spårbilar finns ju inte, så det kan vi inte planera för. Men med tanke på att Ostlänken ska vara klar för trafik år 2020 eller så finns det gott om tid, redan idag är ju både ULTras och Vectus system godkända för persontrafik med 3 s mellan fordonen, mycket kommer att hända på de ca 10 år som går tills detta spårbilssystem behöver beställas. Och missar man ändå leveranstiden med ett par år är olägenheten som det orsakar i form av att man kanske får åka en extra buss mellan gamla och nya resecentrum mycket liten jämfört med olägenheterna under de ca 10 år då man annars drar en ny fet järnväg genom centrala stan!

tisdag 6 januari 2009

Kommentarkommentar

Herr A Nonym (som förmodligen är den som annars brukar kalla sig BP) har kommenterat mitt förra inlägg och missar fullkomligt alla fördelar med spårtaxi gentemot kollektivtrafik. Genom att bortse från desa fördelar kommer han fram till att trådbuss vore ett bättre alternativ.

Det är förstås logiskt att sätta in ett batteri i en trådbuss så att den kan köra en bit trådlöst. Men det är fortfarande en BUSS! Den går på en linje enligt en tidtabell och kräver en manuell förare.

Enligt mitt förmenande är dessa nackdelar mycket större än spårbilens nackdel med balkar i luften, men det beror förstås mest på vems perspektiv man intar: Den som åker eller den som bor vid banan. Men eftersom spårbilen är så mycket bättre för den som åker kommer många fler att åka. Detta innebär en stor fördel för den som bor, eftersom biltrafiken minskar rejält. Med detta minskar också bullret, vilket normalt anses mer störande än ett visuellt intrång, som man faktiskt kan bortse ifrån(!)

Om målet enbart är att ersätta dieselbussar är förstås trådbuss ett bättre alternativ än spårvagn eftersom denna kräver mycket stora ombyggnader av gaturummet. Ombyggnader som försvårar för bilisterna, vars antal ju inte nämvärt minskas av själva spårvagnsinförandet eftersom denna inte tillför någonting för resenären jämfört med den buss som den ersätter.

Att spårtaxi bara skulle passa på flygplatser är ett standardpåstående som hittills inte har motiverats, trots att jag har tjatat om det i andra forum. Nu är i och för sig det första sålda systemet på en flygplats, men det andra är å andra sidan i en stad. Av de tre offertförfrågningar som finns ute är två i städer (Santa Cruz och Daventry) medan en är både flygplats och stad (San Jose). Det finns ett antal ytterligare projekt som närmar sig konkretisering, varav de flesta är i städer snarare än flygplatser.

måndag 15 december 2008

Biogas, kan det bära sig?

I dagens Corren läser jag att Linköping äntligen ska få sopsortering mellan komposterbart och annat hushållsavfall. Det låter bra, men motivationen med att öka biogasproduktionen bör man kika närmare på. Idag räcker den biogas som tillverkas till 8% av fordonens behov enligt en tidigare artikel i Corren. I dagens artikel stod det att om Linköpingsborna separerar sina matrester duktigt så kan man öka biogasproduktionen 10% (20% om de omgivande kommunerna gör samma sak). Det blir alltså 0,8% mer av Linköpingsbornas behov av fordonsbränsle. Frågan är om det bär sig, med tanke på följande minusposter:

1. Alla nya sopkärl som privatpersoner måste köpa in att lägga dessa sopor i.
2. Ombyggnad/inköp av sopbilar
3. Fler körda kilometer av dessa sopbilar
4. Minskad tillgång av bränsle till förbränningsstationen i Gärstad

Jag säger inte att jag vet att denna satsning inte är bra, men det vore väldigt intressant att veta om någon har gjort ovanstående analys, och i så fall hur mycket nettovinsten blev.

Notera även att ovanstående resonemang inte gäller om alternativet är att deponera soporna, då bildas metan av matresterna och det är ju mycket värre än koldioxid. Men med en sopförbränningsanläggning som alternativ är det koldioxid som koldioxid som utsläpp och energi som energi som vinst. Enda skillnaden är alltså om man får ut el+fjärrvärme som idag eller biogas+spillvärme som i morgon.

Naturligtvis vore det bästa att byta bilarna till elektriska spårbilar och elda soporna i Gärstad. Då räcker energin till fler fordonskilometer (3-5 gånger fler) och dessutom kan man åtminstone vintertid dra nytta av värminnehållet.

lördag 11 oktober 2008

Bra rapport om spårbunden kollektivtrafik

Här är en intressant amerikansk rapport om hur spårbunden trafik inte hjälper mot bilarna. Spårbilar nämns inte, det hade förstsås varit intressant att få med, men eftersom de har kollat och mätt statistik så gick väl inte det.

Deras slutsats är att biltrafik är det bästa, bara sänk förbrukningen i bilarna. Då har man inte alls tagit hänsyn till några andra nackdelar med biltrafik än koldioxidutsläpp.

Här är rapporten, som sagt mycket läsvärd.

torsdag 17 april 2008

Blåögda tjänstemän

I tisdagens Corren skriver man återigen om spårvagnar i Linköping. Kommunens ledande tjänstemän Christer Nilsson och Gunnar Lönn tror att man ska kunna öka kollektivtrafiken med 180% genom att sänka hastigheten från 50 till 40 innanför Y-ringen. Det är det omräknade resultatet av att man "hoppas" att biltrafiken ska minska från 57% till 39%. Det är en minskning med 18%-enheter och ska man då få ihop totalt 100% så måste det till 18%-enheter kollektivtrafik i stället. Idag har man 10% och en ökning därifrån till 28% är ju nästan en tredubbling, eller alltså 180%

Tanken är väl att härmed motivera en spårvagnssatsning, genom att påpeka att det är orimligt att köra tre gånger fler bussar.

Men idag är bilen mer än dubbelt så snabb som bussen, så en sänkning från 50 till 40 på en del av resan gör väl ungefär att man kommer upp till halva restiden mot buss/spårvagn. Tillåt mig betvivla att detta leder till nästan en tredubbling av resandet!

Enda sättet som jag känner till att erbjuda en likvärdig motsvarighet till bilen är spårtaxi. Ska det vara så svårt att inse det, det är ju bara att lägga bort önsketänkandet så inser man att ska man locka bilister så får det inte betyda att de tappar halvtimmevis varje dag av sin dyrbara tid!

Artikeln i Corren
Debatt som hör till

torsdag 10 april 2008

Vad är målgruppen?

No Wait Transit har enligt en artikel i Öviks Allehanda lyckats skrapa ihop 60 miljoner i kapital till sin tumstockstunnelbana. Nu ska en testbana byggas, om de bara får 40 miljoner från staten.

Jag undrar dock om det finns någon marknad för ett system som inte kan växla, går i 8-9 m/s och har en kapacitet på 20 000 passagerare i timmen. I deras exempelprojekt i Korea är behovet 51 000 passagerare per dag, vilket enligt en normal tumregel ska ge ett behov av 5 100 passagerare i maxtimmen... Vad kostar det att dra runt ett 6 km långt tåg (ja eller egentligen längre, eftersom det viker ihop sig på stationerna) på banan dygnet runt för att utföra ungefär 200 000 passagerarkilometer?

Kostnaderna verkar inte vara särskilt blygsamma, deras andra exempel i Stockholm, påstås kosta 5 miljarder. Det är nästan 2 miljarder per kilometer, dvs dubbelt mot tunnelbana. Vad kan gå fel?

Sen kvarstår ju förstås mitt gamla frågetecken kring hur det kommer att kännas att vridas runt 90 grader och sen tillbaks vid varje station.

onsdag 9 april 2008

Correns ledare nämner spårtaxi

I gårdagens Corren ägnades ledaren åt Linköpings nya översiktsplan.

Corren hoppar friskt på förtätningståget. Men har man någon som helst koll på hur mycket miljövinst det ger att några få extra procent av stadens innevånare bor ett par km närmare centrum? Det låter inte som att det kommer att få någon större miljöeffekt. Och små miljöeffekter är väl bra, men är det värt priset i detta fallet? Och vad gör man som ger stora miljöeffekter? Bygger en ringled som gör att folk kommer att åka längre sträcka för att ta sig samma bit om de optimerar på tid. Är det smart?

Om man läser längre bak i tidningen så framskymtar politikernas dolda motiv: Det är mycket billigare att bygga nya bostäder i centrum än perifert för anslutningen av fjärrvärme, el etc blir ju kortare. Dessutom inbillar jag mig att kommunens intäkter på att sälja centrala tomter kommer att bli betydande.

Sen kommer ledaren fram till kommunikationerna. Spårvagn ska vi ha för att den är miljövänlig och trivsam. Har vi råd att satsa miljarder för att få något som bara är trivsammare än det vi redan har -- miljövänliga bussar? NEJ, ska vi satsa på något nytt trafiksystem så ska vi väl satsa på något som är MYCKET bättre än det vi redan har, spårtaxi i hela staden är det ända som kan erbjuda detta.

Visserligen tycker ledarskribenten att man ska kombinera den långa spårvagnslinjen med långsamma fordon med spårtaxi på det jämförelsevis lilla tornbyområdet. Men det är just detta tänkande som är så dåligt. Dels är det förstås ologiskt att bygga något som är dyrt och långsamt och sen använda något som är billigare och snabbare som matningstrafik. Och dels är ju en stor del av vitsen med spårtaxi att man INTE ska behöva byta under sin resa. Precis som alla nätverk så måste spårtaxi byggas ut i stor skala för att komma till sin rätt. Ledarens förslag är som att säga att du får ringa inom Tornby men om du vill kontakta någon i resten av staden får du skicka brev!

Ur några andra aspekter kunde dock Tornby vara en bra plats för spårtaxi:

- Man kan parkera en gång och sen besöka många affärer utan att flytta bilen emellan. Särskilt intressant om de bygger andra halvan av Tornby några kilometer bort...
- Man får erfarenhet som visar att det så klart är spårtaxi man ska bygga i resten av staden också. Då gäller det bara att man inte redan har slösat bort pengarna på spårvagnar.
- Man visar att Correns och Gösta Gustavssons aprilskämt 2007 inte alls var något aprilskämt!

Till slut applåderar man nytänkande på Djurgården som ska bli en energi- och mijlövänlig stadsdel. Hur bra är det då att spårvagnslinjen (linklink) bara snuddar nordvästra hörnet av stadsdelen och stora delar lämnas utan vettig kollektivtrafik. Med spårtaxi kan man få nära till en hållplats från samtliga bostäder i Djurgården och därifrån nära till hela stan!

måndag 18 februari 2008

Spårvagnar är olönsamma!

På VTIs hemsida hittade jag även en rapport om Duo-spårvagnar. Hela rapporten andas att detta är en mycket bra idé, vilket måste ha varit svårt att få till med tanke på att alla siffror som presenteras är mediokra, för att inte säga usla:

  • En investering på 1,2 miljarder ger enligt rapporten 652 nya resande per dag. Om vi slår ut det på 60 år och 300 dagar per år som brukligt är blir det över 100 kr per biljett i subvention.
  • Rapporten menar på flera ställen att resökningen är "markant", men kan man verkligen ärligen mena att en ökning på 1,8 procent är markant? Vad är då en marginell ökning? Notera att biltrafiken ökar med ungefär 1,8 procent per år, så denna jätteinvestering kan bara mota biltrafikens ökning i ett år.
  • Dessutom, för att ens kunna börja investera de 1,2 miljarder som krävs för duo-spårvagnen måste många andra investeringar på plats: Ostlänken, nya resecentra i Norrköping och Linköping, upprustning av Tjustbanan och Stångådalsbanan. Minst 20 miljarder.
  • För att sätta plåster på såren från att den samhällsekonomiska analysen ger er nettonuvärdeskvot på -0,86 så påstår man att det kommer att skapas 1700 nya jobb tack vare trafikeringen med duospårvagn. Jag förstår inte hur ett transportsystem som ger en resandeökning på 652 enkelresor per dag kan skapa 1700 nya jobb. Det borde väl vara HÖGST 362 jobb i alla fall??? En modell som påstår att det skapas flera jobb än antal nya pendlare kan väl inte sägas vara särskilt trovärdig?

En pikant detalj är att vid presentationen av nettonuvärdeskvoten på -0,86 försöker man förklara begreppet men gör en typiskt Frudiansk felskrivning som antyder att detta innebär att kostnaden är "lite mindre än dubbelt för stor" för att det ska gå jämnt ut. I verkligheten betyder ju denna nettonuvärdeskvot att kostnaden är SJU gånger för stor för att det ska gå jämnt ut.

Inte konstigt att politiker skyggar inför att använda samhällsekonomiska analyser när deras favoritoprojekt uppvisar sådana usla siffror.

Jag behöver väl inte nämna att spårbilar kan lösa denna problematik på ett mycket bättre sätt. Det man försöker göra med duospårvagnen är ju att skapa en bättre regional trafik. Med spårbilsnät i Linköping och Norrköping kan man komplettera den regionala resan med en SNABB anslutning till arbetsplatsen i någon av de stora städerna. Totala restiden blir kortare än med duospårvagnen och spårbilsnäten hanterar också en mycket stor del av de lokala resorna. På sikt kan man förstås koppla ihop regionen med spårbilslänkar. Om man ersätter all pendeltågstrafik med dessa länkar så behöver man inte bygga ostlänkens södra halva (söder om Åby).

söndag 17 februari 2008

Spårvagnar är farliga!

Färsk forsning från VTI visar på spårvagnarnas farlighet. I Sverige är olyckorna fler än spårvagnarna, och det sker mer än en olycka per dag, skriver SvD idag. Artikeln finns inte på nätet men här är de presenterade siffrorna:

Antal vagnar i Svgerige: 245
Antal olyckor: 368

I snitt alltså: 1,5 olycka per spårvagn och år!

Frågan är om detta är känt bland de beslutsfattare i Sveriges städer som är så sugna på att införa spårvagnar i sina städer!

Artiklar i ämnet:
Göteborgsposten
Dagens Nyheter

Spårbilar har förstås en stor fördel till i och med detta. Spårbilar konkurrerar inte med bilar om samma gatuutrymme och är inte föremål för förarfel varken i fordonet eller i bilen, vilket i stort sett eliminerar olyckorna.

tisdag 8 januari 2008

Spårbil och regionalbuss

Spårbilsnät i staden och regionala bussar runt omkring har många fördelar. Alla som kommer med regionalbussen ska ju till någon slutdestination i staden. Oftast ligger denna rätt långt från någon av bussens hållplatser. Med spårbilsnät i staden kan man med fördel koppla regionalbussen till spårbilsnätet så fort man kommer in i nätets täckningsområde. Detta har flera fördelar:

Resenärerna kommer fortare till sin slutdestination. Oftast även de som ska till någon plats längs den gamla bussrutten, tack vare den höga medelhastigheten på bussen.

Med ett smart biljettystem kan man ofta få samåkning i spårbilarna mellan personer som kom från samma buss. Om man anger sin slutdestination när man kliver på bussen kan man bli anvisad delad spårbil till reducerad kostnad (om man vill förstås) under bussfärden.

Regionalbussarna får på detta sätt en kortare omloppstid. Det sparar kostnader eller medger en högre turtäthet.

Man slipper en massa trafik med tunga fordon i de centrala stadsdelarna.

Den enda nackdel jag kommer på är att de som ska från en regionalbuss till en annan eller till ett tåg får ett byte till, men eftersom den totala restiden säkerligen blir mindre så kompenseras detta rätt väl.

fredag 28 december 2007

Orealistiska förhoppningar

I Correns debatt om pendling visar många debattörer på behovet av snabbare kollektiva transporter. Samtidigt framgår en grundläggande okunskap om förutsättningarna för dessa: Varje tur med buss och tåg är väldigt dyr. Den största delen av denna kostnad är föraren. Det är omöjligt att göra tidtabeller så att väntetider vid byten undviks. 60% av kostnaden för dagens trafik betalas via skattsedeln.

De flesta debattörer och samhällsplanerare väljer också att bortse från dessa fakta och förordar förbättrad kollektivtrafik som en lösning för att åstadkomma ett miljövänligt transportsystem.

Vore det inte bättre att satsa på ett system som gör sig av med problemet från grunden: Föraren och hans lönekostnad. Vi har redan ett sånt system, och det funkar ju bra rent praktiskt: Bilen. Tyvärr har ju bilen ett antal nackdelar som vi också vill bli av med: Energiförbrukningen, köerna, parkeringsproblemen, olyckorna.

Vore det inte bättre att satsa på ett system som gör sig av med dessa problem också?

Det systemet kallas spårbilar. Förarlösa bilar som drivs av elektricitet direkt från banan. Du åker i din spårbil direkt dit du vill utan tidtabell och byten.

Och varför byggs det inte spårbilsbanor i någon större utsträckning? Jo, det kräver en helt ny infrastruktur som inte går att lägga till stegvis utgående från väg- eller järnvägsnätet. Därmed blir besluten att sätta igång stora, ja som det verkar för stora för dagens politiker. Fördelarna med spårbilsnät är väldokumenterat stora för både resenärer och kommuner, men det krävs ett utbyggt nät för att man ska se dessa fullt ut.

Fjärde storstadsregionen skulle kunna integreras till en arbetsmarknadsregion som politikerna så hett längtar efter om man byggde ett regionalt nät, men även med ett stadsnät i Linköping och kanske Norrköping skulle man få en mycket stor tidsvinst i pendlingen både inom och mellan städerna. Och detta utan miljöfarliga utsläpp och med en energiåtgång som ligger på samma nivå som tågets.

Och det bästa av allt: Spårbilsnät av denna storlek är självbärande och behöver inga subventioner via skattsedeln!

Allt mer pendlande

I Correns ledare idag skriver man att pendlingen har ökat 150% på 25 år. Jag antar att detta avser inpendling över kommungränsen. Nu innehas alltså ca 20% av jobben i Linköping av inpendlare. I ledaren förklaras detta med den ökande specialiseringen som kräver större upptagningsområden för att hitta "rätt" personal. Det ligger något i detta, men det finns också en viktigare faktor, och den kan vi faktiskt göra något åt!

Folk flyttar efter att de har skaffat jobb, men vill och kan inte byta jobb. Ofta finns det likvärdiga jobb närmare hemmet, men på grund av slöhet, feghet och arbetsrättsliga regler väljer man att inte byta jobb. En större rörlighet på arbetsmarknaden skulle alltså förmodligen minska pendlandet rejält. Detta bör stimuleras, t ex genom att kommunerna inom östsam avtalar om arbetsplatsbytesregler där man kan ta med sig sina anställningsår. En lärare anställd i Norrköping men boende i Linköping skulle alltså kunna byta jobb med en med motsatt pendlingsväg utan att förlora anställningstrygghet. Naturligtvis kan man utvidga systemet även tlil andra arbetsgivare och geografiskt.

Idealiskt skulle processen initieras av den anställde som känner att hen har en jobbig arbetspendling (eller som har fått ett dåligt miljösamvete). Via en databas på nätet kan hen söka fram andra arbeten som idag innehas av personer som pendlar åt andra hållet. Hen väljer ut de jobb som är intressanta. Detta innebär att personerna som har dessa jobb idag får ett brev där de erbjuds att byta jobb. Kanske arbetsgivarna måste vara med och godkänna bytet, och kanske de måste få en viss kompensation för den upplärning som det innebär att få en ny anställd. Samhällsekonomiskt kommer detta säkert att löna sig ändå, framförallt genom den förbättrade livssituationen för de berörda personerna och deras familjer.

En alternativ lösning eller komplement kunde förstås vara att ändra i arbetsrätten för att stimulera bytena den vägen, men det verkar ju inte vara politiskt möjligt åtminstone under denna mandatperiod.