E-Cat, Inte död än?

För fyra år sen bloggade jag om en möjlig ny typ av kärnreaktor baserad på så kallad kall fusion. Lite senare bloggade jag inte om att jag hade avskrivit det hela som en stor bluff, ca 2013. Det var kanske tur...

Nu när jag startade om mitt bloggande såg jag den gamla länken och klickade till. Då hittade jag några nyare rapporter från 2014 och 2015 som tillför en del information som ökar förtroendet för det hela. Det jag har läst nu är en experimentrapport från 2014 och ett första försök att titta på teoretiska förklaringsmodeller från 2015.

USPO har också medgivit ett patent på uppfinningen, men det behöver inte betyda någonting, patentverket gör ingen test på om uppfinningarna fungerar, bara om de är unika. Jag har inte hunnit läsa patenttexten än, jag bloggar ju!

I den experimentella rapporten framgår, om nu inte hela rapporten är uppdiktad, vilket skulle kunna vara en naturlig fortsättning om alltihop är en bluff med ständigt ökande insatser, att man har genomfört ett 32 dagar långt experiment i ett oberoende labb i Schweiz. Det avslöjas också att den tidigare hemliga komponenten är litium och att det förutom förvärmning skapas ett magnetfält av något slag genom den tillförda elen. Detta förklarar möjligen det jag tidigare tyckte var det mest konstiga: Att det går att stänga av enheten fast det man tillför är värme och den själv sedan producerar värme. Om reaktionen går att styra med ett magnetfält kanske den även går att stänga av om man tar bort magnetfältet, även om självuppvärmningen pga. kärnreaktionen pågår. Detta, tillsammans med att det finns en reglerloop med en PLC som styr strömmen (eller något) kan också förklara varför man inte får termisk rusning när reaktorn väl "tänder". Återstående konstigheter, som också nämns i rapporten, är bl.a. att det inte går att uppmäta någon radioaktiv strålning under eller efter provet. Det är fortfarande konstigt att man måste tillföra så mycket ström, men det kan ju vara att magnetfältsgenererandet är väldigt ineffektivt med denna geometri.

Den teoretiska rapporten popekar att nickel och litium har kärnkonfigurationer med bland de lägsta energikraven för att kunna transmuteras. Dessa energinivåer är flera tiopotenser högre än vad som kan åstadkommas på kemisk väg, men det påpekas att man i klassisk kvantmekanik (!) helt ha tyckt sig kunna bortse från kemiska bindningsenergier etc. men att det finns exempel, Mössbauereffekten, som visar att det finns undantag från denna regel. Pappret noterar att om litiumkärnan muterar så får man två heliumkärnor (alfapartiklar), och att en heliumkärna är vad som behövs för att genomföra nicklets transmutation. Dessutom noterar man att isotopsammansättningen för både litium och nickel före och efter provkörningen är konsistent med att dessa transmutationer har skett. Det man inte ger sig på att förklara är hur de kan ske.

Sammantaget så börjar det se ut som att det är svårt att komma på hur detta kan vara en bluff, om man nu inte, som sagt var, har fabulerat ihop rapporterna. När det gäller den teoretiska rapporten borde det ju vara rätt lätt att genomskåda ett sånt försök, de olika siffror och värden som listas kommer väl från välkända källor, som bindningsenergier och lattice-konfigurationer. Själv är jag ingen expert på dessa ämnen alls, med min enda kvantmystik-kurs för 35 år sen, men det ser proffsigt ut, tycker jag nog.

Sammantaget ser det ut som att man är i ett läge där med lite god vilja från Rossi så skulle det gå att replikera hela experimentet av oberoende forskargrupper inklusive att bygga upp den väldigt simpla enheten från scratch, skaffa fram "bränslet", hacka ihop styralgoritmen och mäta på resultatet. Om detta lyckas går man från dålig till bra vetenskap och Rossi går från fähund till nobelpristagare.

Om sen Rossi ger ut licenser fritt för 1 öre/kWh blir han världens rikaste man och superhjälte och världen kan äntligen bli fossilfri. Med ett beviljat patent ser jag ingenting som borde stoppa denna utveckling än forskares avundsjuka som kan få dem att envist vidhålla sin gamla bluffteori. En noggrann och komplett beskrivning av hur man reproducerar effekten och bygger enheterna som man kan få mot att skriva på licensavtalet kan dock kickstarta produktionen utan att den traditionella vetenskapen är med på noterna. Det ser ju inte ut att kosta mer än 10 000 kr att bygga en E-Cat i källaren, så om man fick så med en byggbeskrivning skulle nog många sätta igång på spekulation. Att inte detta redan händer är dock ett allvarligt problem för trovärdigheten, men det kan faktiskt också bero på att uppfinnaren har en ovanligt misstänksam personlighet, vilket har visat sig tidigare.