tisdag 4 mars 2008
Debattartikel i Corren
Vi får se om den har någon effekt...
måndag 18 februari 2008
Spårvagnar är olönsamma!
- En investering på 1,2 miljarder ger enligt rapporten 652 nya resande per dag. Om vi slår ut det på 60 år och 300 dagar per år som brukligt är blir det över 100 kr per biljett i subvention.
- Rapporten menar på flera ställen att resökningen är "markant", men kan man verkligen ärligen mena att en ökning på 1,8 procent är markant? Vad är då en marginell ökning? Notera att biltrafiken ökar med ungefär 1,8 procent per år, så denna jätteinvestering kan bara mota biltrafikens ökning i ett år.
- Dessutom, för att ens kunna börja investera de 1,2 miljarder som krävs för duo-spårvagnen måste många andra investeringar på plats: Ostlänken, nya resecentra i Norrköping och Linköping, upprustning av Tjustbanan och Stångådalsbanan. Minst 20 miljarder.
- För att sätta plåster på såren från att den samhällsekonomiska analysen ger er nettonuvärdeskvot på -0,86 så påstår man att det kommer att skapas 1700 nya jobb tack vare trafikeringen med duospårvagn. Jag förstår inte hur ett transportsystem som ger en resandeökning på 652 enkelresor per dag kan skapa 1700 nya jobb. Det borde väl vara HÖGST 362 jobb i alla fall??? En modell som påstår att det skapas flera jobb än antal nya pendlare kan väl inte sägas vara särskilt trovärdig?
En pikant detalj är att vid presentationen av nettonuvärdeskvoten på -0,86 försöker man förklara begreppet men gör en typiskt Frudiansk felskrivning som antyder att detta innebär att kostnaden är "lite mindre än dubbelt för stor" för att det ska gå jämnt ut. I verkligheten betyder ju denna nettonuvärdeskvot att kostnaden är SJU gånger för stor för att det ska gå jämnt ut.
Inte konstigt att politiker skyggar inför att använda samhällsekonomiska analyser när deras favoritoprojekt uppvisar sådana usla siffror.
Jag behöver väl inte nämna att spårbilar kan lösa denna problematik på ett mycket bättre sätt. Det man försöker göra med duospårvagnen är ju att skapa en bättre regional trafik. Med spårbilsnät i Linköping och Norrköping kan man komplettera den regionala resan med en SNABB anslutning till arbetsplatsen i någon av de stora städerna. Totala restiden blir kortare än med duospårvagnen och spårbilsnäten hanterar också en mycket stor del av de lokala resorna. På sikt kan man förstås koppla ihop regionen med spårbilslänkar. Om man ersätter all pendeltågstrafik med dessa länkar så behöver man inte bygga ostlänkens södra halva (söder om Åby).
söndag 17 februari 2008
Spårvagnar är farliga!
Antal vagnar i Svgerige: 245
Antal olyckor: 368
I snitt alltså: 1,5 olycka per spårvagn och år!
Frågan är om detta är känt bland de beslutsfattare i Sveriges städer som är så sugna på att införa spårvagnar i sina städer!
Artiklar i ämnet:
Göteborgsposten
Dagens Nyheter
Spårbilar har förstås en stor fördel till i och med detta. Spårbilar konkurrerar inte med bilar om samma gatuutrymme och är inte föremål för förarfel varken i fordonet eller i bilen, vilket i stort sett eliminerar olyckorna.
lördag 9 februari 2008
Att hoppa till slutsatser
Ni som läser den här bloggen vet att det finns lösningar som inte kräver att man bygger om städerna för att passa trafiksystemets behov. Det vet politikerna och stadsplanerarna också, men de tror att det kommer att bli för dyrt och impopulärt. Som om det inte blir dyrt och impopulärt att bygga spårvagnslinjer och sen bygga om staden så att folk bor tillräckligt nära de där få hållplatserna man har råd att bygga. Att det kommer att bli impopulärt påpekar Gösta Gustavsson själv i artikeln.
Att Djurgården ska byggas tätt är politikernas önskedröm, men fastighetsbolag som jag har pratat med säger att det är omöjligt att räkna hem. Tätheten i bebyggelsen beror på avståndet från centrum, säger de, och Djurgården är för långt ut för att det ska gå att bygga hyresrätter eller högre hus. Även dessa förutsättningar kan ändras med ett spårbilssystem som erbjuder snabba resor till centrum eller vart än man ska. Med en spårvagn som bara passerar området i ena kanten får vi ännu ett område där de flesta tar bilen varje dag!
Två flugor på smällen!
söndag 3 februari 2008
Så ska vi använda tillväxten!
Tillväxten behöver vi istället för att ha råd att betala de varor vi måste ha även när de produceras på ett miljöriktigt och rättvisemärkt sätt. Eftersom de flesta fortfarande väljer att köpa det som är billigast måste man lagstifta för att få upp miljö- och rättvisekvaliten på varorna. Det bör man göra minst i samma tempo som hushållens inkomster ökar, då kommer vi att vänja oss vid att konsumera på samma nivå, men få nöjet av att känna att vi konsumerar allt mer hållbart.
Ett problem är att denna takt förmodligen inte kommer att räcka för att rädda jorden, vi måste lära oss att uppskatta en snålare tillvaro där saker inte är en ersättning för mänsklig kontakt och annat som är viktigt på riktigt.
Möjligen är det detta som Stefan Fölster med anhang menar när de skriver att tillväxten borde öka för att rädda miljön, men i så fall är de inget vidare på att uttrycka sig!
Ärligt talat så kommer det att krävas många mycket kraftfulla beslut för att få ner konsumtionen av energi och råvaror till en hållbar nivå. Den nuvarande regeringen har redan så låga popularitetssiffror så de kunde ju börja ta i med hårdhanskarna för miljön. Jag är inte så säker på vilket håll siffrorna skulle gå då, men just nu är det väl inte så farligt att försöka?
lördag 2 februari 2008
Klimattänkandet måste genomsyra allt
Enligt Björn Karlsson på LiTH motsvarar varje kilowattimme ett kg koldioxid. Bandyisen spyr alltså ut 6000 ton koldioxid per år, vilken motsvarar utsläppen från 2000 bilar! Denna koldioxid medverkar till att de naturliga isarna vi vill åka på allt mer sällan förekommer. Att i det läget föreslå att göra isen större, förmodligen ungefär dubbla ytan, är inte klimatsmart. Särskilt som det förmodligen förstör möjligheten att bygga bandybanan inomhus.
fredag 25 januari 2008
Beamways AB
Samtidigt gäller det att ta tag i tekniken och välja ut vilka av alla idéer som det ska satsas på i första hand. Att ta fram ett spårbilssystem är ju ett mycket stort projekt och måste drivas på ett mycket seriöst sätt så att alla säkerhetskrav som ställs för persontrafik kan uppfyllas. En stor del av det initiala arbetet kommer alltså att vara planering av utvecklingen, testningen och valideringen.
tisdag 22 januari 2008
Klimatkompensera med träd!
"Hej Bengt!
Roligt att du tänkt på oss i Vi-skogen.Vi håller just på som bäst att certifieras för att bli godkända som en koldioxidsänka så att vi kan svara sådana som du. Under tiden skulle jag rekommendera dig att skänka oss samma mängd pengar som det kostar på den etablerade marknaden inom Kyoto. Det är ca 240 kr per ton. I våra preliminära uppskattningar får man betydligt mer koldioxid än så för pengarna, men för att vara på den säkra sidan ger jag detta råd. ".
En titt på atmosfair visade att vi låg på ca 2.2 ton per person. Skrämmande mycket! Vår resa bör alltså klimatkompenseras med 528 kr/per person. Eftersom restiden är ca 11 timmar ToR så blir det i runda slängar 50 kr per flygtimme. Använd det som riktmärke när ni kompenserar era resor genom att betala in på VI-skogens konto: 90 05 08 - 3!
Eftersom VI-skogen i första hand är ett biståndsprojekt för att minska fattigdomen i Afrika söder om Sahara och minska ökenutbredningen så känns det som att man får betydligt mer för pengarna om man skänker
till VI-skogen än om man köper en utsläppsrätt som i värsta fall har sålts av en industri som ändå inte hade tänkt släppa ut den där koldioxiden...
söndag 20 januari 2008
Tåg och flygbiljetter!
Jag trodde att det var flygbolagen som inte ville släppa in tågbolagen för att slippa konkurrens på inrikeslinjerna. Så kan det i och för sig vara, men tydligen finns det ett sådant här system i Tyskland, så då borde det väl gå att införa i Sverige.
Så då kanske det ändå är som jag också gissade: SJ har så mycket förseningar att det skulle bli alldeles för dyrt för dem att betala alla extra flygbiljetter för resenärer som inte kom med planen!
lördag 19 januari 2008
Det tredje alternativet glöms
I stället förordas som vanligt en förtätad stad med förorter i bandform för att anpassa dem till gängse tung kollektivtrafik. Detta utan hänsyn till hur folk själva vill ha det. För inte är det väl mot sin vilja som folk har flyttat ut till villor på rätt stort avstånd från centrum snarare än att bo i små och dyra lägenheter i höghus på närmare håll? Från USA har jag sett att 30% vill bo i lägenhet nära centrum. För USA skulle det innebära en stor ökning, men i Sverige har vi säkert redan passerat denna nivå, så egentligen skulle flera vilja bo perifert, på större boytor och med grönare omgivningar.
Med en stor satsning på spårbilar, typ lika stor som just nu aviseras för citybanan, förbifart Stockholm och östra länken kan man bygga ett komplett spårbilsnät i Stockholm. Folk får bo där de vill, och den typiska pendlingstiden minskas radikalt.
Tråkigt att detta alternativ helt förbigås i debatten. Visst, det är radikalt att satsa på ett nytt trafikslag, men det har gjorts förr, om än inte i vår livstid. Men just därför kanske det är dags att ta ett stort grepp i stället för att satsa på de gamla, antika systemen?
torsdag 17 januari 2008
Bra grejer!!!?
En process för att skapa etanol från godtyckligt kolhaltigt material, t ex gamla däck. Se här!
Ännu viktigare, ett litiumbatteri med 10 gånger större lagringskapacitet. Se här! En fylligare artikel finns här.
Tio gånger mer lagringskapacitet per kilo för batterier, ett jättegenombrott som möjliggör elbilar i stor skala. Detta görs dock genom att höja koncentrationen av litium i batteriet 10 gånger. Energilagringen per litiumatom är förmodligen samma. Alltså är litiumbehovet per bil samma. Och litiumtillgången är samma. Och alla kommer förstås att vilja ha laptopbatterier som klarar de där 20 timmarnas drift, alltså går det åt 10 gånger mer litium till dessa batterier också! Och folk är inte beredda att betala mer per kilo litium, eftersom energilagringen är samma, så det öppnar inte i sig för möjligheter att t ex utvinna litium ur havsvatten.
Nu undrar ni förstås vad frågetecknet i rubriken syftar på. Det jag tänker på är att nu får bilindustrin ytterligare en chans att fortsätta med "business as usual". De kan presentera elbilar med bensinbilsräckvidd och etanolen från flera källor blir möjligt. Så går det ytterligare 10 år innan politikerna inser att, aj fan, nu är världens litium slut (brytningstakten går förstås att öka, men de totala tillgångarna ökar inte) och biomassan räcker fortfarande inte till alla bilar. Risken är att detta minskar investeringsviljan i spårbilssystem under ännu ett decennium, så att dagens aktörer får svårt att klara sig
tisdag 8 januari 2008
Spårbil och regionalbuss
Resenärerna kommer fortare till sin slutdestination. Oftast även de som ska till någon plats längs den gamla bussrutten, tack vare den höga medelhastigheten på bussen.
Med ett smart biljettystem kan man ofta få samåkning i spårbilarna mellan personer som kom från samma buss. Om man anger sin slutdestination när man kliver på bussen kan man bli anvisad delad spårbil till reducerad kostnad (om man vill förstås) under bussfärden.
Regionalbussarna får på detta sätt en kortare omloppstid. Det sparar kostnader eller medger en högre turtäthet.
Man slipper en massa trafik med tunga fordon i de centrala stadsdelarna.
Den enda nackdel jag kommer på är att de som ska från en regionalbuss till en annan eller till ett tåg får ett byte till, men eftersom den totala restiden säkerligen blir mindre så kompenseras detta rätt väl.
Stora spårbilsstationer
I ett maxscenario kan man tänka sig 10 bussar med 100 passagerare i varje från varje sådan plats per timme. Alltså 1000 personer per timme. Då har jag antagligen räknat rätt högt, eller hur?
En stor spårbilsstationsmodul med 2x12 platser ger ca 2000 personer per timme i kapacitet och upptar 600 m2 inklusive passagerarytor etc. En ca 30% besparing jämfört med buss, alltså.
Om man verkligen vill ansluta till tågtrafiken på bästa sätt bör man lägga ett antal sådana moduler på tvären ovanför eller under spårområdet. Då tar inte spårbilsstationen någon extra plats på stationsområdet och de tvärgående gångar/bryggor där spårbilarna går längs väggarna kan samtidigt fungera som de gängse tvärpassager som ändå måste finnas mellan spåren.
fredag 28 december 2007
Kritikkritik
En annan falang är konspirationsteoretikerna som i vanlig ordning ser en komplott när fler än en är enig. Den vanliga idén i detta fall verkar vara att man tror att staten vill få mer makt och därför hittat på detta för att kunna driva igenom misshagliga lagar. Och att det sker samtigt i alla länder och med FNs inblandning visar bara än tydligare hur stor konspirationen är...
Journalisterna har en stor roll i att driva på klimatkritiken. Det viktigaste för en journalist är konflikten mellan två sidor. Därför måste man damma av de mest udda figurer för att hitta en talesman för klimatkritikerna. Detta ger en enorm rundgångseffekt där ett fåtal grundidéer refereras hit och dit tills det ser ut som om det finns en massiv kritik av IPCCs resultat.
Orealistiska förhoppningar
De flesta debattörer och samhällsplanerare väljer också att bortse från dessa fakta och förordar förbättrad kollektivtrafik som en lösning för att åstadkomma ett miljövänligt transportsystem.
Vore det inte bättre att satsa på ett system som gör sig av med problemet från grunden: Föraren och hans lönekostnad. Vi har redan ett sånt system, och det funkar ju bra rent praktiskt: Bilen. Tyvärr har ju bilen ett antal nackdelar som vi också vill bli av med: Energiförbrukningen, köerna, parkeringsproblemen, olyckorna.
Vore det inte bättre att satsa på ett system som gör sig av med dessa problem också?
Det systemet kallas spårbilar. Förarlösa bilar som drivs av elektricitet direkt från banan. Du åker i din spårbil direkt dit du vill utan tidtabell och byten.
Och varför byggs det inte spårbilsbanor i någon större utsträckning? Jo, det kräver en helt ny infrastruktur som inte går att lägga till stegvis utgående från väg- eller järnvägsnätet. Därmed blir besluten att sätta igång stora, ja som det verkar för stora för dagens politiker. Fördelarna med spårbilsnät är väldokumenterat stora för både resenärer och kommuner, men det krävs ett utbyggt nät för att man ska se dessa fullt ut.
Fjärde storstadsregionen skulle kunna integreras till en arbetsmarknadsregion som politikerna så hett längtar efter om man byggde ett regionalt nät, men även med ett stadsnät i Linköping och kanske Norrköping skulle man få en mycket stor tidsvinst i pendlingen både inom och mellan städerna. Och detta utan miljöfarliga utsläpp och med en energiåtgång som ligger på samma nivå som tågets.
Och det bästa av allt: Spårbilsnät av denna storlek är självbärande och behöver inga subventioner via skattsedeln!
Allt mer pendlande
Folk flyttar efter att de har skaffat jobb, men vill och kan inte byta jobb. Ofta finns det likvärdiga jobb närmare hemmet, men på grund av slöhet, feghet och arbetsrättsliga regler väljer man att inte byta jobb. En större rörlighet på arbetsmarknaden skulle alltså förmodligen minska pendlandet rejält. Detta bör stimuleras, t ex genom att kommunerna inom östsam avtalar om arbetsplatsbytesregler där man kan ta med sig sina anställningsår. En lärare anställd i Norrköping men boende i Linköping skulle alltså kunna byta jobb med en med motsatt pendlingsväg utan att förlora anställningstrygghet. Naturligtvis kan man utvidga systemet även tlil andra arbetsgivare och geografiskt.
Idealiskt skulle processen initieras av den anställde som känner att hen har en jobbig arbetspendling (eller som har fått ett dåligt miljösamvete). Via en databas på nätet kan hen söka fram andra arbeten som idag innehas av personer som pendlar åt andra hållet. Hen väljer ut de jobb som är intressanta. Detta innebär att personerna som har dessa jobb idag får ett brev där de erbjuds att byta jobb. Kanske arbetsgivarna måste vara med och godkänna bytet, och kanske de måste få en viss kompensation för den upplärning som det innebär att få en ny anställd. Samhällsekonomiskt kommer detta säkert att löna sig ändå, framförallt genom den förbättrade livssituationen för de berörda personerna och deras familjer.
En alternativ lösning eller komplement kunde förstås vara att ändra i arbetsrätten för att stimulera bytena den vägen, men det verkar ju inte vara politiskt möjligt åtminstone under denna mandatperiod.
onsdag 19 december 2007
Nytt batteri. Vad hjälper det?
1. Det krävs MYCKET stora ledningar till mackarna om kanske 10 fordon ska kunna ladda samtidigt.
2. Det finns inte litium att tillgå i någon större omfattning.
http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/bilar/article55728.ece
En uträkning för att stöda punkt 1: En bil kommer att dra ca 10 kW i landsvägstrafik som är det intressanta för snabbladdning (långresor). Man vill kunna köra 50 mil eller alltså 5 timmar. Detta blir följdaktligen 50 kWh. Om vi ska fylla ett sånt batteri på 1/12-dels timme blir effekten 5*12*10=600 kW. Med 10 laddstationer, vilket väl motsvarar kapaciteten hos en vanlig bensinmack med 4 pumpar eller så, så är det alltså 6 MW. Det är mycket, men går kanske att får fram på många ställen. Någon som har en uppfattning om hur mycket det skulle kosta att dra fram t ex till macken i Herrbeta?
torsdag 13 december 2007
Al Gore talade i riksdagen
Nästa grej var att om tundran smälter frigörs mer koldioxid än vi har i atmosfären just nu. En dubbling av koncentrationen alltså! När detta kan tänkas ske är mer osäkert, men IPCC talar om 10 år innan vi måste ha vänt trenden...
Till slut (av de detaljer jag råkar minnas) gjorde han en jämförelse mellan jorden och venus. Planeterna är lika stora, men temperaturen på venus yta är ca 500 grader. En viss skillnad. Venus atmosfär består till 96% av CO2. Men nu vet inte jag hur relevant detta är för venus atmosfär har ett tryck som är 90 gånger större än jordens. Det borde betyda att en solstråle måste passera 90 gånger fler molekyler innan den når ytan, eller kanske mer intressant, det är 90 gånger större chans att en foton på väg ut träffar en.
Annars kan man notera att trots att venus ligger dubbelt så långt från solen som Merkurius (och bara 20% närmare solen än jorden) så är yttemperaturen bara 100 grader på Merkurius (med stora variationer)
Konstiga priser på etanol
Däremot har väl råvarupriset gått upp för etanolproducenterna. Marginalen minskar och förlusten ökar...
Det jag undrar är om det var så smart att introducera flexifuelbilen. Om etanolbilarna bara hade gått på etanol hade det inte varit något problem med prisbildningen, då hade priserna på bensin respektive etanol varit oberoende på kort sikt. Precis som bensin och diesel alltid har varit.
Nu blir det ett starkt beroende som gör att man får en stor efterfrågeändring på en liten prisändring. Och om det är etanolpriset som skulle behöva höjas så kommer genast kraven på subventioner, för inte ska väl en bilist behöva betala extra för att köra miljövänligt? Det goda samvetet att köra miljöbil ska man få gratis av staten (ja faktiskt få medskickat 10 000 till och med). I framtiden måste vi alla göra insatser för miljön utan att få betalt för det. Och mycket större insatser än vi förstår idag!
Synd att inte regeringen kunde stå emot mediastormen som krävde etanolbilssubventioner. Tydligen tyckte man att den pedagogiska uppgiften att övertyga folket om att det var en dålig idé med en sådan subvention var övermäktig, som så ofta. Eller kan det vara så att man inte förstod etanolens baksidor i våras?