Stollarna som sänker oss... om vi inte ser upp

Bland de olika koncept som tas fram för framtidens transporter finns det vettiga och ovettiga. Här är ett exempel på ett ovettigt: TubeWay.

Grundidén är rörpostens. Lufttryck i tuber ömsom suger, ömsom blåser iväg cylindrar med människor i i rör.

Några exempel på ovettigheter:

Materialet i rören är glas, som hängs upp i pelare på 200m avstånd. Härliga svängningar i vind, som förstås kommer att knäcka glaset direkt.

Fordonen har inga hjul, utan glider så fint på teflon, som har en friktionskoefficient på bara 0,01, lägre än stål mot stål. Just det, lägre än stål som glider mot stål. Men med stålhjul på stålräls får man 0,0005 ungefär, dvs 20 gånger bättre. 0,01 är ungefär som ett bildäck på asfalt, vid 50 km/h orsakar detta ungefär hälften av bilens energiförbrukning...

Idén med att trycka fram fordonen med luft är förstås att slippa luftmotståndet. Men vad blir det för luftmotstånd mot rörets insida? Jag har inga siffror, men gissar att det är minst lika stort, eftersom fordonen inte har särskilt stor frontyta jämfört med den yan på rörens insida som luften hela tiden strömmar förbi, oberoende av om det kommer några fordon eller inte...

Driften sker genom att var 60-tionde vagn har en motor på 1450kW. Denna vagn knuffar de 60 vagnarna framför (och suger dem bakom). Eftersom dessa vagnar går i konstant fart kan man väl anta att de använder sin motor fullt ut. Alltså har vi en effektförbrukning på 1450/60=25kW per pod. Låter inte överdrivet snålt... beror på farten, den anges inte. Denna drivvagn väger 1300 kg, den måste ha ofantligt hög friktion mot väggarna till skillnad mot de andra vagnarna... Kuggstång kanske? Funkar det i 300 km/h? (snabb uträkning visar att en friktionskoefficient på 1,3 behövs).

Det går bara på i samma stil. När man räknar ut hur stor acceleration en viss tryckskillnad ger räknar man fel på en tiopotens, men det är kanske tur det, för angiven acceleration är 4 m/s2 vilket är ungefär dubbelt mot rekommenderat max för sittande passagerare. Om man inte blandar ihop Newton och kilo blir accelerationen mer måttliga 0,4 m/s2.

Men det största problemet med denna typ av system är inte de tekniska utan att man egentligen bara bygger en ny sorts järnväg, med få, långa linjer, online-stationer och stora fordon som går på tidtabell. Det är inte det vi behöver för att ersätta biltrafiken!

Om man orkar till slutet av presentationen kan man kanske få en insikt om varför det blev som det blev: Uppfinnaren är till yrket personlig assistent eller liknande som döljer sig bakom frasen "working professionally with handicapped people". Kanske inte så konstigt om de tekniska insikterna är begränsade.

Om man betänker att politiker och investerare ofta inte heller besitter någon djupare teknisk kunskap är det förstås lätt hänt att det satsas på fel hästar några gånger, och att det sedan drar med sig andra, mer realistiska koncept.