I förra veckans Ny Teknik tyckte man på ledarplats att Sverige borde satsa på att bli föregångare inom bränsleceller. Men i samma tidning berättar man att BMW har gjort en vanlig förbränningsmotor för vätgas med 42% verkningsgrad. Att komma därifrån till 45% med en bränslecell känns inte som något särskilt viktigt steg, ärligt talat.
Om man tittar på fakta känns det ganska uppenbart att bränsleceller kommer att vara begränsat till vissa nischprodukter, som t ex avlägset belägna mobilmaster som inte har elnät i närheten.
Sverige borde givetvis i stället satsa på att bli ledande inom en teknologi som verkligen kan göra skillnad i människors vardag. Något som är lite mer revolutionerande än ett nytt bilbränsle. Något som inte alla andra satsar allt de kan på. Just det: Spårbilar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår inte ditt resonemang. Tre procentenheters ökning av effektiviteten ger en betydande effekt på miljön (beroende på viken energikälla som används förstås). Inte att förringa och något som motortillverkare idag lägger ner miljardbelopp på att uppnå.
Dessutom finns andra fördelar med bränsleceller. De producerar ljudlöst energi till en förhållandevis tyst motor. Antalet rörliga delar är mycket litet, likaså miljöpåverkan i och med att behovet av smörjolja minimeras.
Bra för miljön, även den nära. Samtidigt ger det stor rörlighet för resenärerna, något som inte spårbilarna gör. Spårbilar är inte ett bra alternativ till bilar, däremot till annan mindre miljövänlig kollektivtrafik.
Jag menar att det är stor skillnad mellan att förbättra tre procent i en befintlig motor som kan använda dagens infrastruktur för tankning etc, och det är därför biltillverkarna som du skriver satsar så mycket på det.
Däremot,för nästa påstådda generation bränsle, vätgas, spelar det i dagsläget ingen större roll om motorn ger 42% eller 45% verkningsgrad. De svåra problemen ligger i hydrolysen, distributionen och lagringen av vätgasen. Detta ger en infrastrukturkostnad som är mycket hög (även om ett rikstäckande spårbilsnät är ändå dyrare). Men framförallt så blir systemverkningsgraden för vätgas från el till däck VÄLDIGT låg, jag har beräknat den till ca 25% medan andra har fått den till så lågt som 19%.
För spårbilar kan man här räkna med kanske 80%, där de stora förlusterna är omvandling i elnätet.
Spårbilar är ett bra alternativ till bilar så länge man färdas inom spårbilsnätet, flexibiliteten hos vanliga bilar i att åka på småvägar på landet tror jag aldrig att något annat transportslag kan matcha. Möjligen kan en dual-mode lösning på sikt klara detta, men det kräver ju att man har spårbilsnät över hela riket med en maskstorlek på någon mil. Det kommer att ta lång tid att bygga ut, även i de mest optimistiska scenarier.
Min grundidé är att använda spårbil för resor i staden, tåg för långa personresor och godstransporter och biobränslen/batteribilar på landet. Det vore intressant att räkna på om vi kan få fram biobränslen så att det räcker till dessa behov (+ jordbruksmaskinerna och lastbilar från järnvägen och ut till destinationen).
En modifikation på detta scenario skulle vara att bygga upp ett snabblinjenät för spårbilståg för längre persontransporter så att man kan reservera järnvägen för gods. Då bör man nog inte satsa på höghastighetsjärnväg utan mer på att få upp kapaciteten med dagens hastigheter. Detta kan till stor del göras genom nytänkande i signalsystemet och hastighetsharmonisering.
Skicka en kommentar